Midvinternattens köld är hård

Stjärnorna gnistra och glimma…..

Visst är den vacker, Rydbergs dikt. En vecka kvar till jul, denna traditionsfulla afton.

En gång fanns det substans i dikten; kylan var hård, vintern var kall och snön knarrade under kängorna. Tjärnens is var blå och allt som hördes var det stilla fraset av vita konståkningsskridskor som hackade sig fram och försökte göra små piruetter.

Min första kärlek var Svenne Hedlund i Hepstars. Vi hade TV-kuddar, TV-kanna och fotogenlampa i taket i köket; bara för att det var mysigt. Mina barndoms jular var fyllda av allt det man lägger i ordet jul och den enda alkohol vi drack var julglögg (pappas Holgers recept, jag gör den än idag och jag älskar den. Varje gång jag dricker den tänker jag på fadern och skålar inombords med honom.) 

Märkligt, ju mer jag skriver och minns; ju mer julstämning får jag. På onsdag ska jag koka glögg och dofterna av kanel, nejlikor, kardemumma och ingefära kommer att lägga sig som bomull runt mitt hjärta och kanske, kanske får jag den där lyckliga känslan av stjärnorna som gnistra och glimma… 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s