Vart har alla tanter tagit vägen? Ryms dom inte i budget?

Den 50-åriga tjejen eller den flickaktiga 70-åringen har kommit för att stanna. Det svenskaste av allt; tanten, har försvunnit. Ni kommer väl ihåg den lite bastanta gumman med ondulerat hår och knut i nacken, runda eller kattformade glasögon som bjöd på kaffe med dopp och skrattade så hela magen guppade. De gick på bingo, stickade och virkade glada plastbandsmattor som med fördel kunde placeras i badrum eller framför TVn. bland bjöd de in grannfruarna på våfflor, skvallrade lite och verkade i stort sett trivas med livet. Gemytligheten flödade och det finaste av allt var att ha ett linneskåp med kallmanglade lakan och krusade örngottsband. Ja, det är INTE 1800-talet jag refererar till, utan 60-talet.

Det fanns en trygghet med gamla tanter; mycket mera än gamla farbröder som mest hade snuset rinnande nedför hakan och satt vid köksbordet och inväntade MATEN, som man inte riktigt förstod hur man själv skulle kunna tillaga. Mammas mat är ju alltid bäst. Den bästa komplimang man idag kan säga till en kvinna är ”Men vad ung du ser ut!”

Det finns i alla fall fler än jag som saknar den gamla sortens tanter; som exv Robert Broberg i:

”Bredaschlade tanter – är det goaste jag vet
det viktigaste för dom i en man – är bullar och pannkakssmet
har man klämt en portion och inte orkar mer
så säger dom: ”Jooda – det gör du visst det! Ta en kaka till nu…!

Länge leve de människor som finner ro i sig själva, som tanter, farbröder, medelålders, skröpliga, rynkiga; ja, högst verkliga människor, som gått från barndom, ungdom, vuxenhet, medelålder och till slut ålderdom. Låt också de gamla få respekt och en värdig guldkant i sin tillvaro. Reducera inte livet till att bli så skrämmande litet att det måste rymmas i en vårdbudget. Även tanter och farbröder mår gott av att skratta och ha roligt. Få nya intryck, vara en del av samhället och livet och inte förpassas till ett rum med säng, byrå och radio och trist omgivning. Vem som helst skulle nog vilja lägga sig ned och dö då. Inför de gamla hederliga pensionärshemmen och låt dom gamla baka, laga mat, ta sig ett glas vin eller en snaps, spela gamla slagdängor, dansa, ha musikaftnar, trerättersmiddagar.

För ni vet väl att inom varje människa finns ett litet barn som fortfarande är nyfiken på livet…..

Annonser

Om Britta

Jag tycker om ord. Formulera ord. Skriva ned min tankar om livet. Det liv som jag aldrig helt kommer att förstå. Jag försöker bara göra det lite mera förståeligt. Genom att skriva. "I like words. Formulate words. Writing down my thoughts about life. The life that I never will completely understand. I just try to make it a little more understandable. By writing."
Det här inlägget postades i Okategoriserat. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Vart har alla tanter tagit vägen? Ryms dom inte i budget?

  1. Mimmi skriver:

    Men nu blir jag nostalgisk minns så väl de krusade örngottsbanden från min barndom.När jag var nygift så nroderade jag intialerna på både lakan och örngott.Tur att man slipper sånt nu.

  2. Carl skriver:

    Ja, visst är det skönt att man slipper just det!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s