Britta J frågar – vilka hav måste en människa korsa för att bli fri?

Personliga tillkortakommanden är besvärliga. Man vet själv vilka man har. Och kanske är man själv ens största kritiker. Undrar vad det kan bero på? Allt ljus på mig. Men kanske ändå inte. Kanske tillmäter vi oss själva större betydelse än vad som är nödvändigt?

Ryggsäcken tenderar att bli tyngre allteftersom tiden går. Erfarenheter, lycka, besvikelser, alla livets ögonblick som formar oss till vad vi är. Som droppar som slutligen urholkar stenen. Men stenar kan vara förunderliga sköna. Slipade, kantiga, skrovliga och fyllda av glimmer. En sten är jag. Är du. Är alla. Vattnet slipade oss till vackra formationer; helt olika, ingen den andre lik.

Allt ljus på mig och jag glimrar på min väg genom havet
en stråle ljus av hopp leder mig upp på land
jag har tappat min ryggsäck 
mina ägodelar flyter i havet fram och tillbaka i vågornas rytm
jag vänder mig inte om
allt är förlorat, men ett jag vunnit har – min frihet

Annonser

Om Britta

Jag tycker om ord. Formulera ord. Skriva ned min tankar om livet. Det liv som jag aldrig helt kommer att förstå. Jag försöker bara göra det lite mera förståeligt. Genom att skriva. "I like words. Formulate words. Writing down my thoughts about life. The life that I never will completely understand. I just try to make it a little more understandable. By writing."
Det här inlägget postades i Okategoriserat. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s