Gruppdynamik – en svår nöt att knäcka

Jag har ofta undrat över grupper, grupptryck och vitsen med att vara lika och som ”alla andra”. Alla andra är ju ett svävande begrepp, ungefär som när barnen säger att alla andra får bada ute nu, i april innan islossningen knappt satt igång och det visar sig sedan att alla andra var Kalle som råkade trilla i med kläderna på.

Boken ”De elva sammasvurna” av Ann och Marianne Fredriksson handlar om hur grupper fungerar.

För att alls förstå hur en grupp fungerar måste man se den som en självständig organism med en själ, en gruppsjäl, som till stora delar agerar utifrån regler som är omedvetna för gruppmedlemmarna. Det är dessa aldrig erkända normer som har makten.

Grupptrycket minskar individens förmåga att tänka självständigt,  hans eller hennes vilja underordnas gruppen.

Grupptrycket kan formuleras så här: Håll med eller ut i kylan med dig. Nästan ingen vågar att ensam gå emot en grupp.

Hemma, var och en för sig, kan den enskilda individen se att han/hon deltar i en mobbning, tycka synd om offret, skämmas och plågas av samvetet. Men tillbaka i gruppen försvinner obehaget, gruppsjälen tar över. Paradoxalt nog bidrar alltså skuldkänslorna till att svetsa samman gruppen.

Marianne Fredriksson skriver vidare: Det tog emot men ju mer jag lyckades komma ihåg desto klarare stod det att också jag deltagit i destruktiva gruppspel. Utan att förstå. Det finns en mobbare i varenda en av oss.

Skrämmande tanke, men ger ett litet hum om saker man inte förstår: Hur kunde det hända? Varför sa ingen ifrån? Varför gjorde ingen – någonting?

Annonser

Om Britta

Jag tycker om ord. Formulera ord. Skriva ned min tankar om livet. Det liv som jag aldrig helt kommer att förstå. Jag försöker bara göra det lite mera förståeligt. Genom att skriva. "I like words. Formulate words. Writing down my thoughts about life. The life that I never will completely understand. I just try to make it a little more understandable. By writing."
Det här inlägget postades i Okategoriserat. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Gruppdynamik – en svår nöt att knäcka

  1. Granntanten skriver:

    Problemet är nog alltid att man som människa vill ”höra till”. Vad man skall höra till är inte så viktigt men att man kan påvisa grupptillhörighet oavsett om man är ett barn i skolan eller på en arbetsplats bland vuxna.Sättet att visa tillhörighet är olika , bland barn och ungdomar kan det vara rätt kläder t e x och att man ställer upp på vissa saker för att visa att man tillhör gruppen. Bland vuxna kan det gälla sådant som att ha samma åsikter politiska värderingar eller visst bostadsområde.När man är upptagen i en sådan grupp så är det ofta en kamp för att få vara kvar där. Från mobbad kan man ta steget till mobbare för att passa in det är grymt och tragiskt . Många gånger så uppdagas aldrig läget för den mobbbade tiger för h*n tror sig vara så misslyckad som gruppen säger. Den i gruppen säger ingenting för då kommer de att få svikarstämpeln på sig och förlora den lilla makt de haft som gruppmedlem.

    • Britta skriver:

      Läste just om Elisabeth Högberg i AB. Hon berättar i ett program i TV ikväll om att hon blev mobbad i skolan för att hon var tjock, men det födde en väldig revanschlust inom henne. Och hon har ju verkligen lyckats och blev ju också folkkär när hon var med i Lets Dance. En riktig solskenshistoria. Tack för dina synpunkter!

  2. Kenz skriver:

    Gruppspel finns på bloggen, är du inte med oss är du mot oss. Man hänger människor bara på misstanke och knappt det. Detta är känt och detta är vardag. Tyvärr så är det också att dessa människor fungerar ofta bara i grupp, där har de en position, är en del av en homogen klubb som söker trygghet i varandra. Nu säger jag inte att de mobbar någon direkt, men de söker tröst i att andra hatar lika mycket som de.

    • Britta skriver:

      Rangordning, position; ja, det är inte något som jag är någon fan av. Jag skriver för att jag tycker det är roligt och läser andras inlägg som jag inte alltid kommenterar, men som ger mig något att fundera vidare på. En hobby som alla andra. Eftersom mitt bollsinne är lika med noll, så funkar inte golf för mig. Fast det finns nog gruppspel i golf också; snyggaste kläder, dyraste klubborna…Jag har insett att jag aldrig kommer att bli bäst i något av det jag gör. Men spelar det egentligen någon större roll?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s