En enaktad kärlekshistoria – ur ett livsperspektiv….

Det finns inte något ämne som stötts och blötts så mycket och så många gånger som kärlek. Inte minst ser man den här på bloggen; kärleken till sig själv, till sina barn, sin man, mormor, skrivande bloggvänner eller kommentarer. Människans längtan efter att någon ska tycka om just mig, se mina behov, min personlighet och tycka att det paketet är det bästa i hela julklappshögen är ett behov, djupt liggande, men ändå dolt i dunkel.

Det slår mig att en gång i tiden avverkade jag den ena kärleksromanen efter den andra. Många av er har säkert läst Erica Jongs bok ”Rädd att flyga” eller ”Kvinnorummet” av Marilyn French. Just Kvinnorummet har jag säkert läst tio gånger under årens lopp. Den ”fria kvinnan” svävade ut från äktenskapet och tvångströjan och blev ett begrepp. Fri från mannens krav och den underdånighet som präglat kvinnan i århundraden var hon ”free at last”!

Frihet under ansvar. Kanske bättre att skriva så. Kärleken kan inte förklaras med ord; det är ett tillstånd. Ibland helt galet, ibland som en stilla, varm bris. Det berör det innersta i oss, knackar på okända dörrar – som helt plötsligt slås upp på vid gavel. Oskyddade står vi nakna, blottade inför en magisk skatt. Kan livet vara så här? Är detta vad som kallas att leva? Har jag gått blind och döv i alla år utan att veta vad livet kunde ge?

Uppmärksamhet krävs. Uppmärksamhet. En blomma är en blomma, men vem studerar en blomma under lupp och beundrar den? Är det då inte enklare att kasta kärleken överbord, resignera och istället träna på det motsatta; ickekärlek, för det gör så ont att inte bli älskad? Det gäller att träna. Uppmärksamhet krävs. Den finns där. Överallt. Kärlek är att öppna handen och sluta ögonen, men det skal vi var tvungna att skaffa säger oss att det är för sent.

Den dag vi ser tillbaka på våra liv – kommer vi att sakna den kärlek vi aldrig fick eller den kärlek som vi fick. Karriären är bortglömd, villan är bortglömd, pengarna är ett minne blott.

Det är vårt största behov, djupt liggande, men ändå dolt i dunkel som till sist kommer att omsluta dig.

Annonser

Om Britta

Jag tycker om ord. Formulera ord. Skriva ned min tankar om livet. Det liv som jag aldrig helt kommer att förstå. Jag försöker bara göra det lite mera förståeligt. Genom att skriva. "I like words. Formulate words. Writing down my thoughts about life. The life that I never will completely understand. I just try to make it a little more understandable. By writing."
Det här inlägget postades i Okategoriserat. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till En enaktad kärlekshistoria – ur ett livsperspektiv….

  1. Arrami skriver:

    …sanna ord…det är den …kärleken…som är vår själs längtan och drivkraft.Må gott. 😉

    • Britta skriver:

      Det ligger i vår natur. Och att det är på det sättet är ganska fantastiskt; att kärlek är människans största drivkraft – inte det motsatta. Ha en riktigt fin dag…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s