Hur känner man igen ett monster…

frågar sig Kerstin Nilsson i AB idag.

Jag vet bara att jag får rysningar när jag ser Josef Fritzl och Phillip Garridos ansikten. Kanske är det något med ögonen, en stirrande blick eller slags själslig tomhet som kommer emot mig?

Sällan hör man talas om kvinnor som kidnappar pojkar. Män kidnappar små flickor och gör dem till ”sina kvinnor” och låter flickorna föda deras barn. Deras fruar hjälper dem. Hur är det möjligt?

Scheike och hans vänninor som lekte med tonårstjejer på ridläger. Lite spanky på stjärtarna  var väl inte så farligt? sa de sedan. Vi gillar det. Sedan hans utförliga beskrivning på hur risning skulle gå till…

Och så tänker man på att en gång har alla människor varit små, oskyldiga bebisar. Vad var det egentligen som hände på vägen?
 

Annonser

Om Britta

Jag tycker om ord. Formulera ord. Skriva ned min tankar om livet. Det liv som jag aldrig helt kommer att förstå. Jag försöker bara göra det lite mera förståeligt. Genom att skriva. "I like words. Formulate words. Writing down my thoughts about life. The life that I never will completely understand. I just try to make it a little more understandable. By writing."
Det här inlägget postades i Okategoriserat. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s