Det högg till i hjärtat av vemod och glädje…

På bussen hem åkte en spenslig tonårsflicka med svart hår och hästsvans. Hon steg av några hållplatser före mig. När hon gick ut stod en tonårspojke och väntade. Lika mörkhårig och ungefär samma typ som flickan. Han öppnade sin jacka och svepte den om henne och sedan en kram. Och jag – fick tårar i ögonen. Och plötsligt mindes jag Luciatåget i tredje klass när mattanterna satt och grät och torkade sig i ögonen när vi vitklädda gled in, med levande ljus och sjöng ”Natten går tunga fjät”. Jag tyckte dom var jättebarnsliga och förstod inte vad det var att sitta och snörvla åt; barn som sjunger?

Idag är det annars. Och kanske kom tåren i ögonvrån därför att det var så längesedan man var tonåring eller så var det för att dom var så oskuldsfullt ömma mot varandra och jag tänkte: håll fast i er verklighet så länge ni bara kan…

6 tankar på “Det högg till i hjärtat av vemod och glädje…

    • Det kanske har med hösten att göra också. Det är alltid lite vemodigt när sommaren går mot sitt slut. Men, det är bara att ta nya tag; snart börjar kursen ”Italienska för nybörjare”; kul att ha något nytt och roligt att se fram emot…:)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s