Åter till Inger Alfvén…

och intervjun i Wendela. Kan inte släppa den riktigt än. Jag har läst flera av hennes böcker och tyckt om varenda en av dem. Språket och handlingen fängslar mig. När jag börjat läsa kan jag inte sluta, utan måste fortsätta. Ögonen flyter över raderna och allt är som en riktigt bra bok ska vara – något man tänker vidare på. Man grunnar och vrider och vänder på frågeställningar och får en släng av tomhet när sista sidan är avverkad och boken slås igen.

Jag har alltid undrat hur hon ser ut och vem hon är och nu vet jag. I intervjun säger hon när frågan ställs om varför hon är en sådan doldis:

”– Är jag det … Jag har inte haft några strategier precis. Man måste alltid kunna ändra sig. Men jag tycker inte så mycket om själva kändisskapet. Det känns delvis som om det där namnet på bokomslaget är en annan person än jag.”

Kanske är det en av anledningar till att jag aldrig ledsnat på henne; mig veterligen har hon aldrig varit med i något lekprogram eller frågesport i TV. Hon har aldrig varit med i ABs söndagsbilaga. Hon har aldrig, för att få uppmärksamhet kommit med det ena dramatiska utspelet efter det andra. Hon har inte dansat i Let´s Dance eller varit i Kändisdjungeln. Hon har ägnat sig åt det hon är en stjärna på – att skriva.

När hon sedan säger ”Det är intressant att befinna sig bland en massa folk och veta att alla brottas med olika problem.” tänker jag att så är hennes böcker också. Människor med olika problem. Tillvaron är problematisk ibland, man kämpar med sig själv och ibland med omgivningen. Den komplexa varelse som en människa är kan nog aldrig helt förstås av en annan människa, för hur är det möjligt, när man inte alltid förstår sig själv, sina reaktioner och känslor?

Ur Arvedelen: – Det är en del av sanningen, anmärkte han torrt. En annan är att ni svenskar inte känner till vad vänskap är. Ni är ett folk så undernärt på känslor att jag förstummas. Ibland tror jag att det förakt, den misstänksamhet som jag kan känna emot mig bara är rädsla för en annan människotyp som ni inte förstår, för det sensuella och levande, det som bejakar livet”
” I fyrtio år hade jag levat, men hade jag haft förmågan att leva?”

Det, mina vänner är ord och meningar som sätter igång tankeverksamheten. Jo, jag pensionssparar och åker kommunalt. Det är dåligt med liv och sensualitet i just de sakerna. Och ja, vi brottas alla med våra problem, familjehemligheter, sjukdomar, rädslor och fobier. Jag vill inte vara livsförnekande, jag vill famna livet, gå det till mötes. Jag snubblar ofta och ibland bryter jag benet. Gråter en skvätt. Reser mig upp och går vidare. Tittar upp mot himlen och ser solen. Ibland ser jag solen. Då ler jag.

Still haven’t found what I’m looking for…

…tills nu!

Annonser

Om Britta

Jag tycker om ord. Formulera ord. Skriva ned min tankar om livet. Det liv som jag aldrig helt kommer att förstå. Jag försöker bara göra det lite mera förståeligt. Genom att skriva. "I like words. Formulate words. Writing down my thoughts about life. The life that I never will completely understand. I just try to make it a little more understandable. By writing."
Det här inlägget postades i Okategoriserat. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s