Det har ju inte någon större betydelse i det långa loppet – att jämt vara i centrum…

Jag har bott i en liten by eller rättare sagt så är jag född och uppvuxen i en liten by. Byn var så liten att det inte ens gick att skvallra i den. När jag växte upp hade inte ens Byn en skylt med dess namn uppsatt. Ensam gick jag på landsvägen och sparkade små stenar framför mig. Man blir bra på att tänka när man går ensam och man blir en hejare på att läsa böcker.

Byn 

Ibland tänker jag att det finns personer som tror att livet bara är något där man ska få, få
och få och alla ska lyssna på bara mig, mig och mig. Se mig, hör mig, älska mig; en kamp om uppmärksamheten och att få vara i centrum. Konstigt nog, när man bor ensam i en liten by utan byaskylt är man också alltid i centrum. Och under himlen doftar regnet och solen värmer små, knubbiga knän och vattnet kluckar så tryggt mot strand.

Jag var ensam, men ändå inte ensam. Min själ luckrades upp och jag blev ett med luften, regnet, höet, myrarna, gruset, sanden, vattnet och eldens magi. Jag smög omkring bland stenar och hallonris, bakom hus och lagård och blev en skygg vandrerska som inte förstod mig på människor.

Men det händer mig då och då att jag träffar på människor av samma sort som jag själv är. Och man blir ju så glad när det händer! För chansen att stöta på någon som bott ensam i en by utan byaskylt och sparkat småsten framför sig dag ut och dag in – är faktiskt inte så stor…

Kan man älska någon som är olik en själv? Det går alldeles utmärkt; bara de inte skvallrar och att de vet hur det känns att vara totalt allena…

Annonser

Om Britta

Jag tycker om ord. Formulera ord. Skriva ned min tankar om livet. Det liv som jag aldrig helt kommer att förstå. Jag försöker bara göra det lite mera förståeligt. Genom att skriva. "I like words. Formulate words. Writing down my thoughts about life. The life that I never will completely understand. I just try to make it a little more understandable. By writing."
Det här inlägget postades i Okategoriserat. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Det har ju inte någon större betydelse i det långa loppet – att jämt vara i centrum…

  1. Arrami skriver:

    …hmmm…riktigt mysiga ord i det här inlägget…och visst fostrar ensamhet en sorts visdom och närhet till livets källa… ;-)Må gott!

    • Britta skriver:

      Tack för de orden; också de rätt så mysiga…Ännu en klarvaken natt, men de lämpar sig ju ganska bra till att se om det finns några nya stormar på blogghavet; men allt verkar vara ganska lugnt och fridfullt…:) och nu tror jag det är dags att återgälda ditt må gott med sov gott! Ha det så bra!

  2. Filosophia skriver:

    Vad vackert skrivet och jag känner igen mig…även om jag inte är uppväxt i en liten by utan skylt, utan i en stad med vackra parker…men jag tillbringade nästan hela dagarna i ensamhet, sparkandes stenar, klättrandes i träd, tänkandes…drömmandes!! Så jag förstår dig…Och tack snälla du för din fina kommentar – jag blev helt rörd!!KRAM

    • Britta skriver:

      Det finns små världar i den stora välden – och dom är faktiskt inte så dumma att göra en avstickare till ibland. Vila lite från bruset…Kram till dig också. Var rädd om dig…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s