Vart tog mitt tvättäkta engagemang vägen…

Jag beundrar människor som brinner – för saken – för något de tror på i själ och hjärta. Ja, inte de som brinner för elitism eller hyllar den egna skaran bäst, utan människor som går först i första-maj-tåget eller strider på barrikaderna för Amnesty International eller Greenpeace. Alla de människor som aldrig gett upp, aldrig blivit bittra, gamla och desillusionerade.

En gång för länge sedan hatade jag verkligen skräp i naturen och tog det som min uppgift i livet att samla upp burkar som låg slängda i diket; och det var ändå ett dike långt ifrån civilisationens kärna, men det såg så fult ut och det var till och med innan panten var uppfunnen eller ens påtänkt. Ett tag var jag med i CUF.

Idag flämtar lågan, inte helt släckt, men ändå. Vart tog jag vägen? Den person som hatade orättvisor och alltid tog en utsatt i försvar. Vart tog min kärlek vägen; till naturen, till människan eller till själva livet? Maldes den ned i grottekvarnen, fick den inget livsrum?

Säg – hur gör ni för att orka tro på en bättre värld?

Annonser

Om Britta

Jag tycker om ord. Formulera ord. Skriva ned min tankar om livet. Det liv som jag aldrig helt kommer att förstå. Jag försöker bara göra det lite mera förståeligt. Genom att skriva. "I like words. Formulate words. Writing down my thoughts about life. The life that I never will completely understand. I just try to make it a little more understandable. By writing."
Det här inlägget postades i Okategoriserat. Bokmärk permalänken.

13 kommentarer till Vart tog mitt tvättäkta engagemang vägen…

  1. Maria de Suède skriver:

    Jag säger som jag skrev i min artikel om engagemang; Jag ställer mig inte bredvid och är rädd för att förlora den lilla komfort jag har. Nej, jag vàgar engagera mig i fackliga fràgor pà arbetet och vàgar säga ifràn, även om det är obekvämt… Det gäller mer än arbetet, men detta är ett bra exempel… Resten stàr i min artikel!Ciao Maria

  2. Myllis skriver:

    Tydligen samlar hon, trött i kroppen, burkar och skräp i bloggen genom att upplysa andra om vad engagemang för omgivningen innebär. Ett patos är en sann enegi som aldrig förminskas, den bara förändras. Och minns att barrikaden mister sitt syfte om den absorberar vatten.

  3. Arrami skriver:

    …känner igen dina tankar, de har också varit mina! 😉 Men samtidigt tror jag denna tro på en bättre värld är en osinnlig källa…och källan är det vi kallar hopp, den lämnar oss nog aldrig helt! :-)Må gott! 😉

    • Britta skriver:

      Det är nog som med allting man gör; att ha målet som fokus. Vägen – är målet….kanske kan man ändå göra något gott, fastän man inte når riktigt ända fram. Du har stort engagemang – det tycker jag är underbart…

  4. Filosophia skriver:

    Nej det är inte lätt! Man blir luttrad och lite avtrubbad med åren, vare sig man vill det eller inte. Och kanske inser man att man får välja sin strider och välja sådana där man verkligen känner att man kan göra skillnad. Som ung är men ju också mera kategorisk (oftast). Allt är svart eller vitt! Numera är det lite mer grått! Det behöver inte betyda att man är oengagerad, egentligen…Kram rara du!

    • Britta skriver:

      Så är det nog och att förändra en hel värld är inte det lättaste. Hoppas du har det bra och önskar dig en fin kväll:)

  5. Deckargunnar skriver:

    Man kan känna igen sig i det du skriver. Man kanske måste acceptera att man inte kan förändra allt. 2010 är det valår o då tror jag att varenda liten röst kommer att ha betydelse. Ser tyvärr ut som ett parti (som jag helst inte nämner namnet på ens) kan bli vågmästare.Trevlig advent!i-)

    • Britta skriver:

      Jag förstår vilket parti du syftar på. Ja, valåret 2010 kan nog bli en rysare. Det gäller att rösta och att rösta rätt…!Hoppas du också får en riktigt fin advent!

  6. Andromeda skriver:

    Jag har aldrig varit en sån som har brunnit för något. Undrar hur det är att känna så starkt för något? Jag bara flyter med liksom. ÄVEN om jag har en massa åsikter om allt och ingenting. Hoppas din kväll är bra!

    • Britta skriver:

      Den blev bra! Det blev en trevlig fest med ett gäng arbetskamrater. Och idag är det ljusstakar och gardiner som ska fram. Må gott!

  7. Pluppa skriver:

    Ingen kan göra allt,men alla kan göra något.Eller iallafall försöka :-)Kram/Pluppa

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s