Det måste vara skönt för småbarnsföräldrar att få gå på barnvagnsbio…

Bebisar och barn skrattar och gråter och skriker ibland. De har ju inte lärt sig att smälta in, anpassa sig till det som är runt omkring. Tids nog kommer de att göra det.

Barn är oförstörda i sin icke-uppfostrade värld. De bara är. Ibland skriker de på caféer. Hemska tider. Småbarn är på dagis och får inte gå på café. Skolbarn är i skolan. Vuxna tillbringar dagar och ibland även nätter på jobbet. På äldreboenden sitter de gamla och hör klockans sakta tickande. Tick-tack, tick-tack. De vore nog glada om det dök upp en liten bebis och skrek så att de vaknade till en smula. Kanske skulle små leenden avspegla sig i deras mungipor; de skulle börja skratta och tankar passera förbi om hur det var förr. Kanske sitter de och längtar sig fördärvad just nu efter en liten rosig barnakind.

Barn får inte komma in på caféer – och de gamla får inte gå ut. Början och slutet. Tick-tack. Tack-tick.

Annonser

Om Britta

Jag tycker om ord. Formulera ord. Skriva ned min tankar om livet. Det liv som jag aldrig helt kommer att förstå. Jag försöker bara göra det lite mera förståeligt. Genom att skriva. "I like words. Formulate words. Writing down my thoughts about life. The life that I never will completely understand. I just try to make it a little more understandable. By writing."
Det här inlägget postades i Okategoriserat. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s