Mellan filmjölken och TV-soffan…

befinner jag mig just nu. Jag försöker intala mig att snart blir det ljusare igen – bara elva dagar kvar så vänder det och dagarna kommer så sakteliga att bli längre. Det är samma sak varje år, jag har glömt bort hur det känns att leva i en mörk kappsäck, fast lika lätt depressing som mörkret är – är ljuset om våren lika fantastiskt.

Våren är den bästa av årstider; den skira grönskan, förhoppningarna och känslan av att vara pånyttfödd. Snart kommer ett nytt år och förhoppningsvis en ny vår. Om jag skulle ha en dröm inför nästa år vore det kanske att vandra barfota i gräset sent en kväll. Sitta vid en eld och skåda in i allt som varit och allt som komma skall. Andas in doften av försommaren och se vad bara jag kan se och tänka på slutet av den dikt jag skrev en gång för länge sedan:
Se, tiden står stilla mitt i sekunden/Min själ, vakna upp, här har du drömmen/Uppfyll den innan allt är förbi/Skynda, skynda, låt ej bli…

Annonser

Om Britta

Jag tycker om ord. Formulera ord. Skriva ned min tankar om livet. Det liv som jag aldrig helt kommer att förstå. Jag försöker bara göra det lite mera förståeligt. Genom att skriva. "I like words. Formulate words. Writing down my thoughts about life. The life that I never will completely understand. I just try to make it a little more understandable. By writing."
Det här inlägget postades i Okategoriserat. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Mellan filmjölken och TV-soffan…

  1. Arrami skriver:

    …jo, det är någonting värt att vänta på…en försommarskymning vid en öppen eld, fågelsång och växande dofter av liv! ;-)Må gott!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s