Alla ser vi allt från vår egen "point of view"…

Inte underligt kanske; det mesta vi vet är det om oss själva: Egna känslor, egna tankar, egna tillkortakommanden eller åsikter om ditt och datt. En del gör allt för att vara populära i andra ögon, en del är det utan att försöka.

Livet som rollspel kanske gick upp för alla och envar när Robinson gjorde entré i det svenska folkhemmet. Man slöt en pakt, var smart, pratade illa om någon bakom ryggen, spred rykten. ”Vi sluter den här pakten. Ja, det är inte säkert att vi gillar varandra, men det här är inte en tävling på ärliga villkor – utan ett socialt spel.” Livet som rollspel.

Så socialt intelligent kan man bli att man duperar andra. Men endast vi själva vet hur vi är – när inte strålkastarljuset är på…

Annonser

Om Britta

Jag tycker om ord. Formulera ord. Skriva ned min tankar om livet. Det liv som jag aldrig helt kommer att förstå. Jag försöker bara göra det lite mera förståeligt. Genom att skriva. "I like words. Formulate words. Writing down my thoughts about life. The life that I never will completely understand. I just try to make it a little more understandable. By writing."
Det här inlägget postades i Okategoriserat. Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Alla ser vi allt från vår egen "point of view"…

  1. imsy skriver:

    Frågan är om vi ens vet själva hur vi är. Det är lätt att blunda för sina egna brister.

    • Britta skriver:

      Klok synpunkt. Vi har dolda fält som vi inte ser själva – men som andra ser. Det är kanske för att vi överhuvudtaget ska stå ut med att umgås med den som man aldrig kan ta ledigt från, men vet allt om – oss själva:-)

  2. Lilla Anna skriver:

    Visst är det så.. men jag tror nog att man hugger sig själv i foten när man hela tiden spelar ut andra människor för egen vinning. Till slut tröttnar omgivningen och då har man inte mycket mer än sin egen person kvar att umgås med. I det läget kanske det är så kul att man själv är ens enda sällskap, för särskilt trevlig lär man ju inte vara.

    • Britta skriver:

      Det är sant, men samtidigt så verkar det ändå finnas människor som går i land med det hela, på något underligt sätt…

  3. Lilla Anna skriver:

    ”I det läget kanske det INTE är så kul att man själv är ens enda sällskap,” ska det såklart stå. Och så passar jag på att skriva under på det Imsy skriver. Det är svårt att lära känna sig själv, för för varje ny människa man möter dyker det ju upp en ny sida hos en själv, och den är inte alltid smickrande.

    • Britta skriver:

      De stunder jag känner att jag bara är – är de mest underbara stunder som finns. Och jag menar inte att jag är någon perfekt människa – utan jag funderar mera på social intelligens; och om det jämt är så bra:)

  4. Lilla Anna skriver:

    Fast går dom verkligen iland? Hela vägen?Tror du dom är lyckliga? Jag tvivlar… men så är kanske tvivel min försvarsmekanism för att inte bli allt för cynisk själv.

    • Britta skriver:

      Det är svårt att veta vem eller vilka som är lyckliga innerst inne. Fasader finns lite överallt. Jag är glad om livet funkar hyggligt och är ganska nöjd över det jag har. Sedan har jag upptäckt att det som gör mig riktigt lycklig inte har med pengar eller yttre attribut att göra. Tänk att -17° C och knarrande snö kan göra en lycklig…:)

  5. Lilla Anna skriver:

    Ignorance is a bliss. Ibland 🙂

  6. Andromeda skriver:

    Klokt skrivet. Jag hör till dem som aldrig lärt mig att spela ett spel som gagnar mig själv. Något som jag har fått lida för en del gånger. Men det går inte att göra våld på sin natur… Ha en fortsatt fin helg!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s