Har du fotfobi – eller handlar allt bara om personkemi?

Han var en snobb, en dandy, en charmör. Hans leende mötte de varma, bruna ögonen i spegelgarderobens lätt tonade glas. Han drog förstrött med handen över hakan. Han var en man, som utan att förstå det själv, förlorat sin själ i ett hav av brutna löften. Kroppen var vacker och vältränad, naglarna ständigt välmanikyrerade och håret tjockt och blankt. Han tyckte att han var snygg, påminde lite om en grekisk staty.

Han var en älskare som överträffade allt och alla; en Don Juan som drogs till ljuset, knäckte små spirande rosors vackra stammar och undvek skickligt att sticka sig på de taggiga kvistarna. Han hade utvecklat en metod som inte en enda gång felat honom när kroppen meddelade att det återigen var dags. Inte brydde han sig nämnvärt om alla döda rosor han lämnat bakom sig. Han trampade stigar genom drivor av rosenblad, visslade muntert under tiden och var alltid noga med att inte få med sig några vissna rester under skosulorna med sig tillbaka in i lyan. Han var en ståtlig bock med långa horn. Han drog på sig en ren, kortärmad bomullsskjorta, log ytterligare en gång mot spegelbilden och vandrade sedan ut från lägenheten med nycklarna i jeansens högra framficka.

Hon låg i gräset på mage med vaderna och fötterna rakt upp i vädret och hakan tryggt vilande på sina sammanflätade händer. Hon betraktade promenadstråket och vattnet nedanför. Folk passerade förbi hennes ögon och ibland kikade någon av dem hastigt upp mot hennes svajande ben, innan de åter vände blicken ut mot ingenstans. Hon satte sig upp, med fötterna ned mot vattnet. Och alla passerar de förbi mina fötter, tänkte hon. Det var en dag i juni och sommaren hade kommit till staden och människorna som bodde där.

Ingen visste vad hon tänkte på. Att dagen var slutet på natten och att natten var början på dagen och att var därför det inte fanns vare sig någon riktig början eller något riktigt slut. Vi lever i cirklar utan ändar att fästa våra liv i fast vi försöker tämja livets flöden och dess underliggande strömmar. Hon kikade ned på tårna och började peta bort smutsen under tånaglarna. Hon hade läst någonstans att det fanns människor som hade fotfobi. Kanske hade någon av dem av misstag fått syn på hennes?

Han gick snabbt nerför trapporna. Väl ute beslöt han sig för att strandpromenaden. Han sträckte på sig och i en lätt narcissistisk stämning påbörjade han en promenad som skulle skaka om hans ego så pass mycket att det skulle likna ett torrt, prasslande löv i en vinande höststorm.

När han kommit en bit på väg föll hans blick på någon som satt i gräset och petade sig mellan tårna. Han kände en lätt kväljningskänsla och vände bort blicken. Fy fan; peta tårna mitt på ljusa dagen och dessutom ute bland folk. Han vände blicken mot henne igen. Hon stirrade stint tillbaka. Hon log inte, utan det såg ut som om hon tänkte; vad glor du på? Just därför gick han fram till henne. Fanns det någon han inte tålde så var det någon som så klart avvisade hans närvaro. Han skulle nog få henne att tina upp.

– Hej, sa han och log. Och här sitter du och petar naglarna.

Hon svarade inte. Hon bara tittade utan att yppa den allra minsta stavelse. Hon varken log eller nickade.

– Har du fotfobi? frågade hon

Hur fan kunde hon veta det, tänkte han irriterat.

– Nej, varför tror du det?

– Det finns visst människor som har det, sa hon.

Hans goda humör var på väg att lösas upp. Leendet försvann och istället trädde en skarp rynka fram mellan två välformade ögonbryn.

– Ursäkta att jag störde då, sa han en i syrlig ton.

– Ok, sa hon. Sedan la hon sig på rygg och drog upp benen i vinkel.

Han vände sig om och gick iväg mot gångstråket. Hans förut så goda humör var borta.

Hon tittade efter honom. Det var väl det hon visste – det fanns människor som hade fotfobi…

Annonser

Om Britta

Jag tycker om ord. Formulera ord. Skriva ned min tankar om livet. Det liv som jag aldrig helt kommer att förstå. Jag försöker bara göra det lite mera förståeligt. Genom att skriva. "I like words. Formulate words. Writing down my thoughts about life. The life that I never will completely understand. I just try to make it a little more understandable. By writing."
Det här inlägget postades i Okategoriserat. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Har du fotfobi – eller handlar allt bara om personkemi?

  1. Gammlia skriver:

    Har du fotfobi?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s