Åtminstone ibland. Nattsömnen krymper med åren. Man tycker att saker och ting borde bli större – men det är tvärtom. Man borde med åren vara mer kärleksfull, ha större förståelse, visa mera tålamod, men ibland tror jag att världen har motsatt effekt, desillusionerad blir man istället. Det händer i de stunderna hjältarna faller. När fasaderna rämnar och besviken står man stilla och betraktar eländet och krymper inombords.
Man blir det de stunder man inser att ålder är något att skämmas för – inte att respektera. Tänk, korkade människor som inte har bättre vett än att gå och bli gamla, få gäddhäng och osmorda leder – när man kan vara ung hela livet. Ja, en 53-årig man blev omskriven för att han var – rynkig. Det är väl nästan oförskämt att så oförblommerat visa upp ett rynkigt ansikte bland vanligt botoxat folk.
Jag tror jag borde ha en datorfri vecka snart…
Brittas Betraktelser 
Det gäller att resignera med bibehållen entusiasmi-)
Ja och sedan gäller det att jobba med dagsformen! Vissa dagar känns bättre än andra – och det är ju en himla tur. Hoppas allt är bra med dig!
Jag åldras med värdighet och behåller alla mina rynkor och skrattgropar(celluiter). Mest naturligt så men visst har jag dagar då jag skulle vilja sätta en klänypa i nacken….=)
Skönt att höra det uttrycket – att åldras med värdighet…fint.Ha en bra kväll….
Ja jag gillar absolut inte åldrandet men hoppas ändå kunna åldras med värdighet. Vi får väl se hur det blir med den saken…Tror det hade varit lättare att falla till föga om man var kändis och levde mitt i botoxets förlovade land!!Nej snälla…det skulle bli så trist utan dig!! Det kan väl räcka med några datorfria dagar??KRAM
Det vara mera ett löfte än ett hot:-) och mera att jag kände mig lite less på mig själv. Men sedan insåg att jag skulle sakna dig alldeles för mycket – så jag hänger nog kvar ett tag till..Ha det så bra…:-)
Skönt att aldrig behöva ta striden och försonas med sina rynkor. Jag märkte dem först för ett par år sen när nån sa nåt om en rynka, eller fåra, mellan ögonbrynen. Jäkla människa att sätta nojjor på mej, va! Jag som trott att jag var for ever young!Jag tittar mej bara i spegeln en gång om dan: när jag borstar håret och tänderna vet jag redan hur de ser ut(tror jag). .Jag ser däremot taskigt. När jag målar ögonfransarna ser jag ju inga rynkor, just eftersom jag ser så dåligt. Man kan ju inte ha glasögon på sej när man målar dem,va? Har inte provat, men det verkar bökigt….Så jag nöjer mej med hur jag ser ut och lutar mej tillbaks i välbehag mot kuddarna och fortsätter blogga – med glasögon och utan spegel.KramKao
Jag har samma problem – dålig syn; det blir progressiva snart…. och när jag tar på mig glasögonen efter morgonmålningen så önskar jag att jag hade lite bättre syn…Jo, det är skönt att sitta i soffan bland kuddarna och bara få vara;-) Ha det så gott! Kram!
Jo! Sen var det sömnen (och tydligen minnet också).Jag sover som en 80-åring: ca 4 timmar per natt numera, om jag inte somnar vid 07.00-tiden, för då kan jag sova hur länge som helst. Gammal nattarbetare under mer än 20 år, som jag är. Trots att jag slutade jobba natt för 12 år sen.
…men eftersom du är 106 är det väl ovanligt piggt att känna sig som en 80-åring….;-)