Bloggen – en portal till livet…

Läste en intressant artikel i VK-Västerbottenskuriren idag om bloggande och sociala medier; att tekniken slutligen suddat ut gränserna för vad som är privat och offentligt. Samtidigt tycks människor bli allt mer känsliga för andra människor i det verkliga livet.

”Men – börjar inte allt fler tecken visa sig på att vi, samtidigt som vi på nätet bjuder på mer av oss själva än vad vi i själva verket finner bekvämt, i det vanliga livet blivit mera snåla med oss själva, lynnigt snarstuckna och mera blint försvarandes vår integritet? Mera gruff och knuff i köer, ilsknare markerande av sittplatser på bussen, på krogen, ökat motstånd mot att släppa ifrån oss personlig information i även de odramatiska fallen (se bara på BB-annonserna, där rituella vikt och längduppgifter på den nyfödde ofta nu ersätts med ett ”lagom stor”). Osäkerheten kring hur mycket vi spiller ut av oss själva via sociala medier, liksom vilka som egentligen tar del av allt detta nätspill, lockar fram den där truliga tonåringen inom oss, den som skyr intimitet, ryser av en kram, spyr av att höra andra tugga, liksom upplever sig invaderad av objudet sällskap.”

Kanske är det mindre problematiskt att umgås på en blogg – även om mothugg bjuds, så sitter man skyddad bakom tangentbordet, behöver inte förklara öga mot öga, kan berätta om de innersta tankarna för de som vill läsa. Men, tro inte att ni känner mig, bara för att jag skriver det jag tänker:-) Jag är mera sofistikerad än så…

Vad är det som gör att så starka känslor kan väckas inom en exempelvis när det gäller ludd i hyreshusets gemensamma torktumlare eller när människor får för sig att någon annan ska diska ens kaffekopp i ett gemensamt fikarum?

Annonser

Om Britta

Jag tycker om ord. Formulera ord. Skriva ned min tankar om livet. Det liv som jag aldrig helt kommer att förstå. Jag försöker bara göra det lite mera förståeligt. Genom att skriva. "I like words. Formulate words. Writing down my thoughts about life. The life that I never will completely understand. I just try to make it a little more understandable. By writing."
Det här inlägget postades i Okategoriserat. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Bloggen – en portal till livet…

  1. imsy skriver:

    Jag föredrar att öppna mig för någon öga mot öga än på en datorskärm.

  2. Deckargunnar skriver:

    Intressanta funderingar du har. För mig har faktiskt dom sociala kontakterna på nätet resulterat i ökade ”verkliga” möten. Exempelvis ett Amerikanskt par som vi träffade i Stockholm ”live” efter att ha umgåtts på nätet.

    • Britta skriver:

      Roligt att höra om kontakt med andra människor – och från en annan kontinent. – som du nog aldrig hade träffat utan dator och internet…Kanske ersätter bloggande och facebook det stora sociala nätverket på 70-talet (och som jag växte upp med); att gå ut och dansa..:-)

  3. kyrksyster skriver:

    Det är en kluvenhet, du har så rätt! Å ena sidan fläker vi ut oss och våra sorger. Samtidigt är vi livrädda för att någon ska få tag i våra telefonnummer. Vi presenterar oss aldrig med för- och efternamn längre. För vi vet att vi kan bli googlade, och vi vill inte ”förekomma”.Samtidigt är det ju så att under den visserligen relativa anonymiteten förmår vi öppna oss inför människor vi aldrig annars skulle mött. Klassamhället utplånas något i bloggvärlden. Vi kan få kunskap om andra människors livssituationer på ett direkt vis, som ingen utbildning kunnat ge.Sen kan folk föra ett förfärligt liv över att ha förekommit i periferin av ett foto som publicerats. Fotot är faktiskt fritt i Sverige. Det är inget lagbrott att fotografera och publicera bilder i en tidning, inte i en blogg heller. Om det är lämpligt är en annan sak.Men det har blivit svart eller vitt känns det som. Antingen totalt skyddad och gömd eller totalt exponerad med de mest intima detaljer…

    • Britta skriver:

      Ja, det finns en viss vitt/svart-situation här. För min del tycker jag det känns bra att visa namn och skriva lite lätt om vardagsfunderingar. Det fyller olika funktioner det här med att skriva i en blogg; kanske lika många sätt som vi människor är olika. Ibland tänker jag mig att det är ett sätt att få veta att man inte är så olik andra; det finns fler som tänker som jag eller det finns fler i samma situation. Så bloggen föder gemenskap, mellan personer som tycker lika eller som är i samma situation, men att ha samma närhet i det verkliga livet till främmande människor tror jag ingen har – bloggskrivande kan vara en terapi, ett nöje eller en kanal för att få ut ett budskap eller en mix av alltihopa.Jag tycker det är roligt att skriva och läser gärna bloggar som får mig att tänka till och fundera vidare på. Tack för din kommentar och ha en fin kväll:-)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s