Jag är faktiskt skitless på alla förståsigpåare…

Nu senast Malin Wollin som undrar varför man ens skaffar barn om man inte orkar läsa för dem vareviga kväll. Min mamma läste aldrig för mig, en enda gång (vad jag kan minnas). Anklagar jag henne idag för att hon aldrig läste för mig? Nej, tänk det gör jag inte. Hon hade fullt upp med annat; 7 barn, kor, jordbruk och en man.

Jag läste heller inte för min dotter varenda kväll när hon var liten. Det hände att jag var trött efter jag/vi hämtat på dagis kvart över fem och middagen var klar, tvätten var struken. Ibland gjorde vi skuggfigurer på kvällen och berättade sagor för varandra.

Barn klarar sig bättre utan föräldrar från och till – man behöver inte vara som ler- och långhalm jämt. Mera som ett gummiband, som sakta och säkert tänjs ut. Jag vet att personalen på dagis ofta satt och läste sagor för barnen i slutet av dagen.

Nu för tiden har det blivit en statuspryl med barn; man ska upphöja dem över skyarna, vara en perfekt förälder, aldrig göra några som helst fel. En perfekt fru, i en perfekt villa, med en perfekt man – och ett perfekt liv. Faktiskt – jag tror inte att den tillvaron finns…

…men det kan finnas kärlek ändå!

Annonser

Om Britta

Jag tycker om ord. Formulera ord. Skriva ned min tankar om livet. Det liv som jag aldrig helt kommer att förstå. Jag försöker bara göra det lite mera förståeligt. Genom att skriva. "I like words. Formulate words. Writing down my thoughts about life. The life that I never will completely understand. I just try to make it a little more understandable. By writing."
Det här inlägget postades i Okategoriserat. Bokmärk permalänken.

19 kommentarer till Jag är faktiskt skitless på alla förståsigpåare…

  1. Helena skriver:

    Skönt inlägg, fullt av hopp i en hårt pressad värld! Tack.Kram

    • Britta skriver:

      Det finns inga perfekta människor med perfekta liv – det är en bild av perfektion som målas ut. Men, det kan ändå finnas lyckliga människor – och det blev jag just nu av din kommentar:-)Kram själv!

  2. Ewa. skriver:

    Jättebra skrivet !!! kraaam

  3. Lindalou skriver:

    Jättebra skrivet. Jag kan känna det där ibland jag med att vissa föräldrar ger så mycket av sig själva att de liksom tar fantasin och självständigheten från sina barn. De är på dem 24/7. Barn mår inte dåligt av att inte få sagor lästa varje kväll eller att föräldrarna inte släpper allt de har för händerna precis hela tiden.

    • Britta skriver:

      Tack för det:-) Nej, jag tror inte heller att barn mår illa av att inte vara i blickpunkten jämt. Tvärtom kan det vara skönt att få vara själv då och då och odla den inre kreativiteten.Ibland funderar jag på om det är föräldrarna som inte kan vara utan sina barn – istället för tvärtom. Och hela den här präktighetsgrejen som florerar är nästan lite barnslig:-)Må gott Lindalou!

  4. Brain Seltzer skriver:

    Läsa för barnen? Släng på en disneyfilm. Gnäller de för att de inte kan sova så slänger jag till dom en glass.Kanske inte riktigt, men präktigheten hos en del gör att de bara måste häva ur sig hur duktiga de är. Jag har hakat upp mig lite på facebook där var och varannan förälder bara måste lägga ut ”soffmys med barnen”, ”fredagsmys med barnen” och allt annat man kan göra med barnen. Som om att de måste berätta om allt de gör med sina barn. Funderar på att börja lägga ut ”skitungarna i säng, nu ska jag njuta av en öl och korvmacka i soffan framför tv’n”.Tror inte mina barn får mindre kärlek och uppmärksamhet än andras barn, men jag behöver inte tala om det hela tiden, och jag skäms inte för att det var köttbullar och pulvermos till middag häromdagen….

  5. Islandsmamman skriver:

    Jag tänkte faktiskt samma sak. Nån måtta på konformiteten får det väl ändå vara?Jag har inte läst många godnattsagor för mina ungar. Men vi HAR läst. Och gör faktiskt fortfarande ibland, hela familjen samlad och någon läser högt ur en bra bok. Sist var det Rasmus på luffen, en lite bortglömd Lindgren-pärla 🙂 Sen gör vi drumliga inte-läsa-godnattsage-föräldra kanske annat med våra barn. Kanske t.o.m. jätteroliga och skit-pedagogiska saker som andra inte gör.. Vem vet? 😉

    • Britta skriver:

      Vi har också läst – men inte som en inrutad vana och bara ett måste. Vi spelade mycket spel, Uno. Fia och kortspel. Rasmus på luffen – bra bok, den läste jag när jag var liten. Men alla dessa pekpinnar och uttalande från proffstyckare får vanliga föräldrar att börja odla dåligt samvete och omedveten tävlan; för vem vill säga att man är en dålig förälder – genom att erkänna att man inte läser för sina barn på kvällarna:-)Ha det så gott:-)

  6. AOSTC skriver:

    Det låter som att hon tycker att det är en dödssynd att inte läsa för sina barn!?Om jag får barn, vilket jag gärna vill, så ska jag läsa för dem om de tycker om det och om jag tycker att det känns bra.Ibland kanske man inte orkar och det är också ok. Det är ju något som barn måste lära sig att alla människor har dåliga dagar. Eller dåliga, jag menar inte att man har en dålig dag för att man inte läser godnattsaga men du kanske förstår hur jag menar =)Alla krav som kommer från alla håll är omänskliga. Det perfekta finns inte. Jag försökte att ha det perfekta livet men då brakade jag ihop istället.Vi är människor och ett mänskligt liv är inte perfekt. Och det är ok. Kärleken är det viktigaste man kan ge sitt barn, det kan ge barnen en riktigt stadig grund att stå på.Tumme!Ps. min lillebror lyssnade på kasettband när han var liten och skulle sova. Jag höll på att bli tokig på att höra låten ”Här kommer Ville och Valle och Viktor..nanananaaaananaaa” *ler*

    • Britta skriver:

      Kassettband funkar bra också! Jag håller med dig i det du skriver om att när man försöker vara perfekt – så orkar man inte med. Det är oftast en bild inom en om HUR man borde vara och VAD man borde hinna med som kan göra att det blir stress inombords.Kärleken är ändå det viktigaste och den kan visas på fler sätt än att läsa en saga varje kväll. Man behöver inte vara en dålig förälder för att man inte gör det. Hoppas du får en fin dag:-)

  7. sarahmara skriver:

    instämmer och känner att sånt här präglar oss mycket… man ska bara vara perfekt… men som ovan skriver: man älskar på många olika eller lika sätt… kramiz o ha en underbar dag!!!

  8. Rutans jänta skriver:

    När jag fick min äldste läste jag en bok av Penelope Leach , som varen av de barnuppfostrar gurus som fanns på den tiden. Boken ” Barn , de första em åren ” hade kapitel om alla möjliga företeelser , sova, äta , bada, leka, potträna etc etc ocv , med goda råd och tips.Varje kapitel slutade ungefär ” mendu känner barnet bäst så om du och barnet gör på annat sätt , det fungerar bra och båda trivs med det så är det lika bra” .. så jag läste till slut bara kapitlens slutord och gjorde på vårt sätt så vi trivdes. Skönt befriad från alla pekpinne- måsten !

    • Britta skriver:

      Ja – och vad skönt att känna att det räcker: att det är bra det man gör även om man inte går efter någon strikt mall som en expert har skrivit. Ha en fin kväll!

  9. Rutans jänta skriver:

    .. fem åren ….skulle det vara:-)

  10. Opps skriver:

    Tycker det blir lite taskigt för dyslektikerna!Får dom inte skaffa barn nu?;)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s