Vilken människa är du egentligen…

Blir man och är man annorlunda i olika sällskap? Kanske finns det de som bara är – sig själva – hela tiden. Oavsett vem de möter, om de är ensamma eller flyger upp till månen – så är de bara som de är.

Jag tror att människor är mästare på att vara olika typer av människor. Glada och sociala. Man skärper till sig. Rolig. Smart. Man skaffar sig en egen stil och till sist blir man stilen, som om det bara finnes en sida på ett mynt.

Det finns människor som fungerar som rena rama växthuset för ens inre frön – man blommar ut! Blir en Monstera som vecklar ut blad efter blad. Andra har en något märkligare inverkan på en. Har ni köpt en Azalea någon gång? Jag har – och jag kommer aldrig mera att försöka mig på den nedriga blomman – för den dör bara efter ett par dagar. Hos mig i alla fall. Och jag misstänker att det finns människor som får mig att bli en Azalea. 

Jag älskar Monsteror och jag avskyr Azaleor.  

13 tankar på “Vilken människa är du egentligen…

  1. Jag tror vi anpassar oss efter omständigheterna. Omedvetet.Men det går över med åldern också, man bryr sig inte lika mkt att vara alla till lags.Värsta scenariot är när man har klassåterträff fr grundskolan., då alla faller tillbaka i sina gamla mönster. Hua.

    • Jo, jag har medvetet undvikit dem:-) Jag var nog trött igår när jag skrev inlägget. Jag är lika trött idag, fast gladare! Jag tror det är den här vintern som varit lite för lång och kall, men snart är det vår!

  2. Visst är man lite olika tillsammans med olika människor. Men i grunden finns ändå det verkliga jaget ganska nära. Jag fick en gång en azalea av min mamma. Höll på att bli galen av den. Man måste vara så noga med vattningen. Den typen av växter passar inte mig… Ha det så gott!

    • Blommor ska klara sig utan vatten minst fyra dagar:-) Det är nog så, man har sin grund, men sedan förändras man en smula med åren. Ha det gott du också! och att förkylningen har gett med sig…!

  3. Man har olika roller i livet. Man anpassar sig till arbetet, fritiden, familjen och vännerna. Men sen är jaget komplext. Eller hur?Kram

  4. Om jag kunde vara samma vore det bra… Men så är det inte. Jag är oblyg, framåt och ”spexig” när jag är lärare, och blyg och tystlåten rätt ofta annars, vilket jag har lidit av. Det är nog därför jag gillar att vara lärare.

    • Intressant! Känner du dig alltid säker framför klassen, eller kan du bli blyg då också? Jag är paniskt rädd för att prata inför folk, men ibland funkar det jättebra. Beror lite på dagsformen…

  5. Jag känner mig alltid säker och ”i mitt esse” fast jag själv blev svettig när jag var elev och skulle prata inför klassen eller säga något i andra sammanhang.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s