Historien om ett suddigt fotografi…

Min farmors farfar föddes 1837 utom äktenskapet. Enligt släktforskning som gjordes av en äldre släkting i min hemby så var farmors farfars mamma piga i ett finare hem, med en prominent herre i huset. Pigan blev med barn. Pigan hette Brita Stina Olofsdotter. Jag har alltså samma namn som min farmors farfarsmor. Brita Stina, ibland undrar jag vad hon fick utstå, hur hon klarade av livet. Hennes son skaffade ett hemman i byn där jag är född – generationer före mig har alltså trampat på mina stigar.

Gustav Fredrik och Katarina fick 7 barn och ett av de barnen, Oskar fick 9 barn och i den barnakullen fanns min farmor Elisabet, som jag aldrig hann träffa och hon födde i sin tur 9 barn, min far och hans syskon.

BR 001.jpg

Nu till fotografiet. Otaliga är de gånger familjer radat upp sig farmför hus eller på gårdsplanen där jag har bott. Generation efter generation. Senaste gången var för två år sedan, när även mitt barn och alla hennes kusiner finns på ett eget kort.

Bilden är skannad från en bok, tyvärr med dålig kvalitet; men det är det gamla boningshuset på bilden och min farmor står tvåa till vänster. Boken är en sammanställning över familjer och hemmanen runt min hembygd. Namn, civistånd och ort. Ja, jag står också i boken. Då var jag gift. Ett av alla dessa fotografier…Människorna hade de fattigt, de var pigor, de kämpade. Kämpade för att få det bättre, bli något – bli fria – inte vara pigor i fina hem och bli med barn med den fine mannen.

Man måste veta sitt ursprung för att kunna förstå idag. Jag har alltid funderat över varför jag spretar med lillfingret när jag dricker mitt kaffe eller varför jag skrider fram. Så vänt och fint…

Brita Stina – tänk om du vetat att du en dag skulle hamna i en blogg vars namn är likadant som ditt. Tänk om jag visste lite mera om dig…

12 tankar på “Historien om ett suddigt fotografi…

  1. Fotografier kan berätta mycket.Tack för att vi fick ta del av ett av dina …*Sten äger många suddiga fotografier och alla är inte gamla.*

  2. …tack för en stunds bra läsning och för att du tar upp detta med ”rötter”, tror det är viktigt att man håller i minnet hur hårt de slet och hur gott vi har det.Jag tog med min yngste son på en resa i min barndoms bygd förra sommaren, han fick se farfarfars hus, var jag lekte, badade, fiskade som barn…samtidigt som jag berättade om min barndom. Han uppskattade resan långt mer än jag hade trott! ;-)Må gott! 😉

    • Du kanske har läst Alex Hailey’s bok Rötter eller såg TV-serien när den gick? Jag satt som klistrad framför TVn och köpte sedan boken för att ytterligare komma djupare i historien. Det är viktigt att ha sina rötter och att komma ihåg hur Sverige byggdes upp. Jag önskar dig en fin söndagskväll:-) Må så gott!

  3. Fint skrivet!!! Fotografier, speciellt gamla gör mig nyfiken..Tack för att du bjöd på det här!! kramizar

  4. Släktforsking kan vara väldigt roligt och väcka många tankar om vem man själv är. Bara tanken på alla dessa som kommit före oss, deras drömmar och deras tuffa verklighet kan ibland vara svindlande…Har en anmoder med nästan samma namn vars anletsdrag finns bevarade på ett gammalt slitet foto. En gammal gammal skinntorr gumma ser hon ut som. Men hennes liv var tufft och jag tror att hon måste ha varit ganska stark för att ha orkat med de prövningar hon utsattes för…KRAM rara du

    • Det är roligt att veta lite grann om sin släkts historia och dom hade det inte så lätt. Stora barnkullar och de fick nog kämpa för sitt dagliga bröd. Ja, att de orkade; så många barn att ta hand om och dessutom allt annat. Människan är verkligen gjord av segt virke. Kram!

  5. Älskar den här typen av historier. Jag har själv skrivit lite i samma genre:Berättelserna:Min morfars berättelse Fortsättningen av berättelsen om min morfar Mer om morfar Ur släkthistorien Skogvaktarens dotter och hennes son Jag vet inte om länkarna funkar. Om inte så klicka ”här finns gamla inlägg” o s v i min högerspalt. Då kommer man till en blogglista. Under rubriken ”Berättelserna” finns länkar.

    • Länkarna fungerar inte här – men jag ska läsa hos dig senare. Det ska bli intressant! Jag gillar också berättelser om hur det var förr. Och vem vet – kanske får man träffa dem alla en dag:-)

Lämna ett svar till Britta Avbryt svar