Är det bara en fas jag går igenom…

Vart än jag går spanar jag upp i trädkronorna…
Jag vet inte vad jag letar efter eller vad jag önskar finna – bara att jag längtar efter den skira grönskan. Jag vill känna den i mina händer, lukta på den, se den som om det vore den allra första gången! Glömma årstidernas slentrian, att i cirklar gå runt i denna medelålders grå ylletröja. Så jag leker att jag är nyfödd och försöker se allt med ögon som aldrig har sett ljuset förut. Vad var det som var så fantastiskt? Vad var det i det första mänskliga mötet som klingade så djupt inom mig? Kan jag åter lära mig att skriva orden som är nya?

Medelåldern, den ålder som vi älskar att hata, men behöver för att komma vidare i livet. Jag balanserar på slak lina och tittar upp i luften för att inte titta ned och få svindel och ramla ihop som ett korthus. Jag är lycklig idag för orden kommer till mig och springer inte ifrån, trilskas inte – utan är min följeslagare och skugga – nu och för alltid…

Bild0070.jpg

Annonser

Om Britta

Jag tycker om ord. Formulera ord. Skriva ned min tankar om livet. Det liv som jag aldrig helt kommer att förstå. Jag försöker bara göra det lite mera förståeligt. Genom att skriva. "I like words. Formulate words. Writing down my thoughts about life. The life that I never will completely understand. I just try to make it a little more understandable. By writing."
Det här inlägget postades i Okategoriserat. Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Är det bara en fas jag går igenom…

  1. Helena skriver:

    Det där trädet var fint, jag tycker mycket om träd som blommar!Ha en skön kväll!

    • Britta skriver:

      Tack Helena – hoppas du också får en jättefin kväll. Just nu sitter jag och skriver upp maträtter på italienska; antipasti, primi piatti, dolce – och drömmer mig bort…:-)

  2. sarahmara skriver:

    Vackert, vackert träd!!! Är det i din trädgård??. Jag tycker om bilden du har på din sida, du ser så rofylld ut, på altanen läsandes=) kramiz och ha en fin kväll!!!

    • Britta skriver:

      Vi hyr en lägenhet i ett hus från 30-talet. Bron jag sitter på är bron till huset. Fotot på Häggen tog jag när vi promenerade igår. Kunde inte motstå ljuset som silade genom bladen…:-)

  3. Arrami skriver:

    …längtan är väl en ständig medresenär i livet? ”Hon” ser lite olika ut i olika skeenden av vandringen, men ständigt närvarande, precis som nyfikenheten, leken, lärandet och växandet.Känner så väl igen mig i dina ord…de senaste veckorna har jag vandrat, gärna och ofta mycket tidiga morgnar, sett igelkottarna söka föda, hört fåglarnas ystra morgonkonserter och bara njutit. Grönskan, alla de olika gröna toner naturen bjuder under vår och försommar…är också ”hon” en ren njutning. Jag vet inte heller riktigt vad jag längtar efter, men jag vet att det finns stunder då jag möter världen likt det nyfikna barnet…och det är stunder då jag är riktigt lycklig!…nu väntar jag på att få möta några små ur de tre igelkottkullar jag vet finns här…de är riktigt små kul knytt att möta och jag vet att deras mor lär leda dem till den hörna i min trädgård där det alltid vankas kattmat, färska ägg m.m. till dessa taggbepansrade små under! ;-)Må gott!Kram.

    • Britta skriver:

      Förnuft, känsla och fantasi – ja, det är väl det som gör oss till de unika varelser vi är:-) Tidiga morgnar är som försommaren, allt står stilla, väntar, men snart vaknar livet upp igen. Varje dygn får vi börja om på nytt – en liten tröst i ett större perspektiv. Igelkottar är charmiga små djur.Roligt att du är tillbaka:-)

  4. sarahmara skriver:

    Kikar in och säger godmorgon=), hoppas du får en jättefin dag!!! kramizar

  5. Filosophia skriver:

    Träd är fantastiska varelser och det är så fascinerande att stå under ett högt träd och se upp emot himlen, och se hur trädet sträcker alla sina grenar uppåt mot ljuset. Det känns betryggande på något sätt, kanske också för att träd ofta är äldre än vi 😉 än så länge iaf…Hoppas du får behålla den lyckliga känslan!KRAM

    • Britta skriver:

      Ja, gamla träd och byggnader ger en lite perspektiv i tillvaron – det är bra att tänka så ibland – och att försöka så gott det går att njuta av den stund som är. Därför ska vi grilla – en kall, regnig onsdag i maj…Ha det gott! Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s