Har ni funderat på sanningen någon gång…

Vad tror ni är sant? Påverkas ni lätt av vad andra tycker och tänker? Vad är sanningen för er? Det finns många människor man skulle kunna hylla; för min del är det ett fåtal, kanske inte de som ger ett retoriskt rätt intryck – utan vad som känns rätt inom mig. Kalla det intuition eller vad som helst, eller blåögdhet, men jag har svårt för människor som kan vara hur sociala som helst men inte är – äkta. Jag antar att människor som är varma skulle kunna dupera mig hur lätt som helst, för hur kan man veta egentligen vad en människa tycker och tänker innerst inne?

Det är lätt att skriva ord, men vad ligger bakom?

Jag har tagit bort slutklämmen i det här inlägget. Ord kan så lätt missförstås och tolkas på ena eller andra sättet…

Annonser

Om Britta

Jag tycker om ord. Formulera ord. Skriva ned min tankar om livet. Det liv som jag aldrig helt kommer att förstå. Jag försöker bara göra det lite mera förståeligt. Genom att skriva. "I like words. Formulate words. Writing down my thoughts about life. The life that I never will completely understand. I just try to make it a little more understandable. By writing."
Det här inlägget postades i Okategoriserat. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Har ni funderat på sanningen någon gång…

  1. cyklop skriver:

    Absolut! Det finns saker som är sanna och det finns saker som är falska ( men som vissa vill hålla för sant!)Inom vetenskapen så förhåller det sig så att någon får en ide, formulerar en tes, tesen utsätts för opponering, kritik och granskning. Håller den för detta så kan vi säga att vi fått en teori.En teori ska kunna testas och ge förutsägbara resultat vid upprepade tillfällen under likartade omständigheter. Sen gäller det att dra förnuftiga slutsatser av resultaten. Håller ”tesen” för allt detta, så kan man säga att den är sann!Det är sant att mögelsvampen penicillin skadar bakteriers cellmembran. Vi kan använda pencillin till att döda bakterier osv.Sen finns det en massa saker som inte går att bevisa eller motbevisa vetenskapligt. Då tycker jag att det är lämpligt att inta följande hållpunkt/ställning!Extraordinära påståenden kräver extraordinära skäl att tro på.Vanligast är dessa påståenden inom religionens sfär.Är det mer eller mindre sannolikt att en judisk snickare ljuger, än att naturlagarna tillfälligtvis upphör? Osv.

    • Britta skriver:

      Ja, det finns objektiva sanningar, sedan kanske man har svårt att tro på en del saker som förs fram som sanningar. Jag har exv svårt att tro att människan härstammar från aporna. Hela mig säger nej till det, eftersom djur och människa inte är samma sak. Hur jorden har uppkommit, the Big bang har jag också svårt att tro på…Det svåra är nog när det kommer tyckande och tro med i bilden – för visst kan man tro att något är sant även om det inte går att vetenskapligt bevisa…

  2. Filosophia skriver:

    Jag har svårt för människor som inte verkar äkta. Och förr hade jag oerhört svårt att dölja om jag inte gillade någon, det märktes direkt. Kanske bär jag många av mina känslor utanpå kroppen, fast det här med kärlek lärde jag mig tidigt att dölja. Jag minns fortfarande med avsmak hur min mor gjorde narr av mig för att jag gillade en kille i lekskolan. Jag tror inte hon inser hur sårande det var att hon förlöjligade mina känslor. Så jag lärde mig att inte lita på någon förrän jag var alldeles säker att det var en person jag kunde lita på…och det var aldrig många som kom mig så nära.Som vuxen har jag lärt mig att dölja om jag inte gillar någon, men jag tror det märks ändå om man känner mig väl eller är någorlunda uppmärksam. Med X var det så…jag avskydde honom från början. Tyckte han var en inställsam typ som bara ville ha uppmärksamhet…varför ändrade jag min uppfattning egentligen? Jag önskar att jag inte hade gjort det…Jag har också alltid funderat mycket över livet och gått mina egna vägar och gjort mina egna val. Sällan har jag varit med strömmen, mera mot. Jag brukade känna mig starkare än jag gör idag, just för att jag var min egen och klok och förståndig…kanske försvinner det med åldern ;-)Jag är glad iaf att du finns här på bloggen och gillar dina inlägg och dina tankar!Kram Britta och ha en fin midsommar!Ps. och förlåt att jag pratar så mycket, men jag är lite grubblig idag

    • Britta skriver:

      Det är nyttigt att ventilera. Det är synd att det finns föräldrar som verkar glömma bort hur det kändes att vara barn. I så fall skulle man inte, som du exv skriver här upp, förlöjliga sina barns känslor. Barn har ingen hud alls, allt som sägs och tycks sugs in ett barn som läskpapper – de formas efter de personer som de har närmast sig. Jag tror inte att vuxna har samma förmåga att känna som barn har; förtvivlan, kärlek, lycka… Ja, varför ändrar man uppfattning om en människa som man först inte alls gillar…det kan ju vara så att när den andra människan lättar på sin ”sköld”, blir tryggare, visar vem han eller hon är, ser man plötsligt andra sidor hos den människan som man verkligen tycker om…Det du skriver om mig gäller även omvänt från mig till dig! Jag gillar dig också! Kram och hoppas din Midsommarafton blir aningen magisk och trollsk…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s