Anorexia – sjukdomen som förvrider kroppsuppfattningen…

Supersize vs Superskinny heter en serie som går på TV3 på tisdagar. Ramlade av en tillfällighet in på andra avsnittet igår. Att äta helt utan restriktioner eller att ständigt och jämt räkna kalorier. Här möttes den kraftigt överviktige hotellägaren med den supersmala tvåbarnsmamman. Under en vecka fick de bo tillsammans och byta kostvanor med varandra för att börja tänka i andra banor. Till frukost satt den överviktige och kämpade för att få ned en slags grötvälling med ett glas vatten till och den anorektiska mamman fick sig serverat en chokladbar och ett glas coca-cola – ja, så olika kan en frukost vara.  

Känner ni någon som har anorexia? Jag gör det. Det gör ont i en att se en människa med anorexia – som en anhörig till en kille med anorexia i programmet sa: Man är maktlös. Man kan inte göra någonting, men är tvungen att se på när någon du tycker om behandlar sig själv så illa. 

I långa, stående plastbehållare fick man se vad och hur mycket de två personerna åt varje dag och i kvinnans blev det bara någon decimeter längst ned. Kosten bestod av grönsaker, grötvälling och ett wrapsbröd och i mannens feta såser, hamburgare, pommes frites och hämtmat/snabbmat. Mannens plaströr blev nästan helt fylld upp till brädden.

När veckan var slut fick de åka hem och tre månader efteråt var det återträff. In kommer en sprudlande vacker kvinna med aningens rundare kinder – hon hade ökat nästan tre kilo i vikt. Mannen hade gått ned 21 kilo. Båda sa att de fått en tankeställare – att det inte var maten som var problemet – det var något annat, djupare. Han ville sluta misshandla sin kropp och vara mera rädd om sig och hon förstod att hon kunde äta mera än förut, utan att bli jättefet. Att vara ”superskinny” hade inte gjort henne lyckligare, tvärtom bara trött, orkeslös och ledsen.

Sedan fick man följa några personer med matstörningar, anorektier, när de fick i uppdrag att handla mat på en stormarknad. Det var mycken vånda, klämma och känna, lägga i korgen, lägga tillbaka, varor fick inte ligga bredvid varandra för då kunde de ”smitta” varandra genom förpackningarna. Målet med det hela var att de skulle äta en maträtt som de annars inte brukar göra. De satt sedan tillsammans runt ett bord och kämpade var och en på var sitt sätt för att äta. En kvinna åt en bakad potatis och hon som ledde gruppen frågade henne: Hur kändes det att äta din potatis? För visst är det länge sedan du har gjort det? Ja, sa kvinnan. Det är tio år sedan sist och så började hon gråta och alla tyckte hon varit jätteduktig. Sedan förklarade hon: Jag gråter inte för att jag är ledsen och det var jobbigt, utan för att jag klarade av att äta den och att i vanliga fall får jag bara kritik när jag äter, men här fick jag beröm.
(fritt citerat från programmet).

Anorexia är en grym sjukdom – alla människor är värda att äta, må gott och att njuta av en god måltid.  

Annonser

Om Britta

Jag tycker om ord. Formulera ord. Skriva ned min tankar om livet. Det liv som jag aldrig helt kommer att förstå. Jag försöker bara göra det lite mera förståeligt. Genom att skriva. "I like words. Formulate words. Writing down my thoughts about life. The life that I never will completely understand. I just try to make it a little more understandable. By writing."
Det här inlägget postades i Okategoriserat. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Anorexia – sjukdomen som förvrider kroppsuppfattningen…

  1. Arrami skriver:

    …vad som också är grymt, och ganska vidrigt är den bild av hur en kvinna skall se ut som sprids via reklam, media o.s.v….ibland är världen bara ful, ytlig och falsk!Må gott och jag hoppas du fick en god frukost på sängen! 😉

    • Britta skriver:

      Även om man vill stå emot budskapen som finns runt omkring en – påverkas man omedvetet. Det är också sjukt…Jag åt frukost klockan fem:-) borde tänka på att jag har semester – behöver inte vakna så tidigt på morgonen…ha det gott:-)

  2. Andromeda skriver:

    Jag råkade se slutet av det programmet förra veckan. Det är nog jobbigt både att vara överviktig och att vara underviktig. Man får vara glad att man är där mitt emellan. Ganska lagom… 🙂 Ha det så gott!

    • Britta skriver:

      Ja, man får vara glad över att man har ett någorlunda sunt förhållande till mat – tänk att det har blivit så krångligt med mat; men när man ser matbutikernas varuskepp med godis, chips och färdigmat är det kanske inte så underligt…Ha det riktigt gott du också…:-)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s