Bättre Bright än Light…

Vaknade och tittade mig i spegeln. Håret på ända och kinder som påminde om svullna påsar. Försökte öppna ögonen ordentligt, men det hände ingenting; fortfarande två smala streck som kisade mot mig. Fick av någon anledning Bridget Jones i huvudet och klev in i duschen för att kvickna till. När tillståndet var likadant efter två dagar beslöt jag mig för att påbörja ett nytt liv. Studerade näringsläror och kände mig styrkt som bara den. Tre ordentliga måltider och två mellanmål per dag. Undvika blodsockersvängningar och dra ned på mat med högt glykemiskt index. Adjö vitt mjöl och socker; adjö fralla, ris och potatis, adjö godis och feta såser.

Nu har ju light-mat aldrig varit min melodi riktigt; light smakar helt enkelt inte lika gott som ursprungsvaran. Minns när min mamma brukade kärna smör av nyproducerad mjölk från den bångstyriga kossan Majros; snacka om smör, som att jämföra Rolls Royce med en traktor, typ Lätta. Filbunkarna, så goda, de hemgjorda semlorna med riktig grädde och krämig mandelmassa. Älgstek med mandelpotatis, murkelstuvning och kokta morötter från eget land. Höjden av lycka var på valborgsmässoafton, då man fick en hel läsk alldeles själv. Inget syskongnabb efter man delat innehållet i lika stora glas och någon skulle välja först. Godast var Portello och Rio Blodapelsin som gjorde tungan illandes röd. Färgämnena var det heller inget fel på.

På julaftonen vankades det julmust och under påsken påskmust. O´boy serverades aldrig, utan det var hemmagjord mjölkchoklad som gällde. Mjölkchoklad och till det finknäcke som man smörade och sedan delade på längden med en bordskniv och klämde ihop till en dubbeldäckare och doppade i chokladen, om mackan fortfarande höll ihop efter behandling med kylskåpskallt smör och den ovassa kniven vill säga. När Flora gjorde sitt intåg i moderns kök tog det inte längre en kvart att bre mackan när man hade bråttom iväg till skolan på morgonen, men lika gott smakade det inte. Favoriträtterna var fläsk- och löksås med kokt mandelpotatis samt kokt saltströmming och till detta nygräddat tunnbröd som var aningen svart i kanterna. Kanske var det bättre förr?

Ibland när jag handlar på stormarknader känns det som maten ska falla över mig; det är såna mängder och så mycket halvfabrikat och färdiglagat. Köp fem middagar för en hundring. Köp dig lite tid och värm en portionsmiddag i mikron. Men doften, smaken, det roliga i att göra egen mat går förlorad. Att laga mat tillsammans och sedan avnjuta den med tända ljus, fin duk och kanske ett glas rött, italienskt är bra; det går inte att jämföra med en portionsmiddag. Är nästan helt säker på att jag aldrig kommer att köpa en förpackning med färdiggräddade plättar; ja, här i Västerbotten heter det visst tunna pannkakor. Kanske är det dags att göra storkok av ärtsoppa och kåldolmar, men så långt i min utveckling har jag inte kommit ännu. Erkänner dock att risgrynsgröt i plastad tub faktiskt är en riktig höjdare.

Kanske sparar vi tid och försakar därmed det goda i livet? Tiden vi vinner räcker knappt till ändå. För att hinna leva glömmer vi att uppleva. Vi kan ha ett innehållslöst liv fast vi fyller det till brädden. När det enda vi egentligen skulle vilja är att stanna upp, röra vid någons kind och bli berörd av livets outgrundliga hemlighet. Vi letar meningen med livet när livet självt är meningen. 

Men tack mamma för alla matminnen och all god mat du lagat till mig och den övriga familjen. Det händer att jag tillagar köttsoppa, palt, köttbullar och inlagd sill enligt mammas recept, fast hon har inga exakta sådana egentligen. ”Man tar lite av det där och så en gnutta av det och mjöl efter behov, osv” (om ni inte visste det är kryddpeppar ett måste i köttbullar).

Vi mår bra av att unna oss att njuta av livet och äta det som är gott; därför undviker jag konsekvent bruna bönor och leverkaka. Det behöver inte vara feta såser och efterrätter, det kan vara enkla saker som kokt saltströmming, mandelpotatis, tunnbröd med ett tunt, tunt lager smör. Så börja ert nya liv och starta morgonen med filmjölk och havregryn. Ät frukt och grönsaker. Gå ut och promenera. Och skulle ni se någon som påminner om Bridget Jones där ute på gångstråket, så är det nog ändå bara någon annan matglad person med likadana initialer.


Mamma sitter vid sjön och vilar lite.
Mamma är 87 år och en kämpe. Att ge upp – är något som aldrig funnits på hennes karta. När min pappa blev sjuk i Parkinsons, tog hon hand om honom, vårdade honom hemma, fast det var så tungt. Jag ringde henne idag och hon hade varit i parken och suttit på en parkbänk och tittat på båtarna som körde förbi i kanalen och njutit av det fina vädret. En av mina fastrar hade hälsat på. Min äldsta faster – som är 93 år. Mamma och jag har inte alltid förstått varandra och det är kanske så med mödrar och döttrar ibland, men mamma, jag älskar verkligen dig.  
Mamma - mamma.jpg 

Annonser

Om Britta

Jag tycker om ord. Formulera ord. Skriva ned min tankar om livet. Det liv som jag aldrig helt kommer att förstå. Jag försöker bara göra det lite mera förståeligt. Genom att skriva. "I like words. Formulate words. Writing down my thoughts about life. The life that I never will completely understand. I just try to make it a little more understandable. By writing."
Det här inlägget postades i Okategoriserat. Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Bättre Bright än Light…

  1. Deckargunnar skriver:

    Härligt med din starka mamma! Det är sån man hoppas bli på ålderns höst.Jag jobbar på att få ner min vikt nu men light-produkter är jag tveksam till.Ligger mycket i dina funderingar om matlagningen. Synd att vi inte har tid att laga mat ordentligt. Det blir allt för ofta snabblösningar.

    • Britta skriver:

      Ja, mamma är en riktig kämpe:-) hon ser alltid framåt.Jag tror du har rätt i att undvika lightprodukter. Sedan om man äter mycket grönsaker, rotfrukter och undviker vitt bröd och intar kolhydrater i rimliga mängder samt skippar läsk, öl, fika och godis – tror jag man är en bit på väg…Hoppas du får en underbar dag:-)

  2. Annica skriver:

    Men så fint skrivet om din mamma och du har helt rätt om matlagning – micromat är praktiskt men oj så trist och finns det något mer mysigt än att laga mat tillsammans med andra?Ha en bra dagkram

    • Britta skriver:

      Jag har helt slutat att köpa micromat. Man sparar ingen tid och det blir mycket godare om man gör maten själv:-)Ja, mamma har gjort det oerhört bra…Hoppas du också får en jättefin dag Annica! Kram

  3. Madonnan skriver:

    Vilken fin mamma och ett så fint inlägg!GI – med feta såser, men inte snabba kolhydrater, brukar göra att jag känner mig och ser piggare ut, samt tappar godissuget :)Kram

  4. yrvaedret skriver:

    Har inte ätit micromat på flera herrans år, gillar inte att det är för salt, att det smakar kemikalier och smakar plast. *ryser*Du har rätt i det här med matlagningen….vi har inte samma tid nu som förr, vilket är synd.Verkligt vackra kärleksfulla ord till din mor.Kramar

    • Britta skriver:

      Tack! Ja, mamma är alltid mamma. På något sätt kanske navelsträngen aldrig klipps av – fastän den är osynlig och borta, så är bindningen kvar. Kanske vi träffar på varandra på Bondens marknad någon lördag. Jag tror i alla fall att jag skulle känna igen dig direkt. Hoppas du får en jättefin kväll. Kram!

  5. yrvaedret skriver:

    Det kanske vi gör, mig är inte så lätt att missa….jag lovar. Men stega inte bara fram och säg hej utan att presentera dig, för då lär du garanterat se mig förvånad.Jag har ju två nya små familjemedlemmar som lever rövare just nu, finns kort på dem inne hos mig.Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s