Har tänkt mycket på uttrycket "att komma hem"…

”Att komma hem” kan betyda en mängd olika saker – kanske kan det ibland innebära en odefinierbar känsla över årets växlingar; en sommar har nyss passerat, det är höst och rusket har kommit…

När jag gick till bussen imorse låg gula björklöv i stora sjok på trottoaren och luften och lukten var höstens. På samma sätt som om hösten känns som slutet på något – är det också början; det är på hösten man brukar känna sig sugen att ta tag i saker och ting, planera, lära sig något nytt. Lusten att lära sitter nog kvar sedan skolåren. Ett nytt kollegieblock, nya blyertspennor – kommer ni ihåg…:-)

Det här är hemma för mig. Den stora famnen – som inte längre finns, den försvann för länge, länge sedan – men jag glömmer aldrig känslan. Julen 1965. 

Julen 1965.jpg

Inga bilder från min blogg får kopieras utan mitt tillstånd.

Annonser

Om Britta

Jag tycker om ord. Formulera ord. Skriva ned min tankar om livet. Det liv som jag aldrig helt kommer att förstå. Jag försöker bara göra det lite mera förståeligt. Genom att skriva. "I like words. Formulate words. Writing down my thoughts about life. The life that I never will completely understand. I just try to make it a little more understandable. By writing."
Det här inlägget postades i Okategoriserat. Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till Har tänkt mycket på uttrycket "att komma hem"…

  1. Annica skriver:

    Efter att ha flyttat 15 gånger i mitt liv är jag såå lycklig nu att jag äntligen kommit hem som det känns….jag hoppas i alla fall att jag aldrig behöver flytta från min sambo nu när jag äntligen kommit hem….Ha en bra kvällkram tjejen

  2. Andromeda skriver:

    Ibland tycker jag det är trist att jag ännu inte har hittat hem på riktigt. Har börjat tvivla på att jag någonsin kommer att göra det…Kram

    • Britta skriver:

      Jag kom att tänka på Euskefeurat och en av deras sånger: ”Det är här man känner vart stigarna går, man vet vem som är släkt med vem. Det är här man vet var gäddorna står, det är hit man kommer när man kommer hem, du vet, ja det är hit man kommer när man kommer hem.”Jag har nog en inre längtan efter mitt ursprung, den norrbottniska själen finns kvar inom mig. Hoppas att du framöver kommer att känna att du hittat hem – i alla avseenden…Kram!

  3. sarahmara skriver:

    Vilket fint minne. Jag har nog hittat hem…Det känns så i kroppen i alla fall. Viktig fråga du tar up!! kramiz

  4. Filosophia skriver:

    Vad fint! Härligt minne Britta! Det var ett bra år det ;-)KRAM

  5. Lindalou skriver:

    Säger som Filosophia, vilket vackert minne. Och ett vackert kärleksfullt fotografi.Jag vet inte om jag kommit hem. Jag kommer från en orolig släkt med längtare och drömmare så jag vill alltid någon annanstans.

    • Britta skriver:

      Jag är också en längtare och drömmare och har alltid velat komma vidare och framåt i livet, lite av en orolig själ. För mig känns det lite ”jordat” och tryggt att tänka mig tillbaka ibland…

  6. snicksnack skriver:

    jag har oxå mitt hem i det norrbottniska. jag förstår precis vad du menar med att komma hem och jag kommer nog fortfarande hem till norrbotten fast jag bott i 20 år i stockholm. längtan lämnar mig aldrig helt. http://blogg.aftonbladet.se/liveyourdream/2010/08/langtan-lamnar-mig-aldrig-kdär hittar du ett klipp med eskefeurat :-)/ K

    • Britta skriver:

      Jag hade alla deras LP-skivor en gång i tiden. Hörde dem live många gånger på 80-talet. Jag ska titta på klippet. Ha en fin kväll..!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s