Jag börjar sakta resa mig upp igen…

Fyrtionio år och livet är som det är. Ett år kvar till femtio. Om jag får vara frisk, ha hälsan och allt det där ni vet som kan grubbla över ibland. I hela mitt liv har jag tänkt ”nästa år blir det bättre” – som ett slags mantra över att fastän livet har haft sina dippar, sorger och besvikelser – så kommer solen att gå upp igen och ut kommer jag att gå rak i ryggen, visslande på ”I’ve got the power”…eller något liknande. Jag vet inte hur många gånger jag bildligt talat varit jämnad med marken, men jag har alltid rest mig upp igen. Det finns nog ingen som lever ett helt bekymmersfritt liv och har en tillvaro utan sorger.

Vissa saker tycker jag inte det är någon vits alls att hänga upp sig på. Vissa saker irriterar mig inte det minsta och är heller ingen idé att bry sig om. Sedan finns det saker om gör mig ytterst bedrövad och en sån sak kan vara att man tappar kontakten med människor. Att jag är så dåligt på att odla det sociala livet att människor försvinner bort. Och det är då man tänker att ”ett år kvar till femtio” och vad har jag egentligen åstadkommit?

Kommer verkligen livet att bli bättre nästa år? Kommer jag att kunna sjunga ”I’ve got the power!” Men framför allt frågar jag mig – finns det ett liv efter femtio? 

Annonser

Om Britta

Jag tycker om ord. Formulera ord. Skriva ned min tankar om livet. Det liv som jag aldrig helt kommer att förstå. Jag försöker bara göra det lite mera förståeligt. Genom att skriva. "I like words. Formulate words. Writing down my thoughts about life. The life that I never will completely understand. I just try to make it a little more understandable. By writing."
Det här inlägget postades i Okategoriserat. Bokmärk permalänken.

24 kommentarer till Jag börjar sakta resa mig upp igen…

  1. Andromeda skriver:

    Du ska få att det finns ett liv efter 50 🙂 Tankar på vad man har gjort med sitt liv kommer ständigt. Den senaste tiden har jag tänkt just det ganska ofta. Förhoppningsvis är det bara en tillfällig svacka… Ha en fortsatt fin söndag!Kram

    • Britta skriver:

      Härligt att höra:-) Ja, de här funderingarna är det nog ganska vanligt att ha. Men, det är lite skönt att lufta dem ibland också och se att fler tänker likadant. Hoppas du också har en fin söndag!Kram!

  2. Ninapinas skriver:

    Oj, då är vi nästan lika gamla.Klart det finns ett liv efter 50. Kanske det är då det riktigt börjar?Bara börja bry sig om sig själv, mina behov. Innan har det ju varit andras behov som mest tagit upp mitt liv.Väljer att lyssna på min mor, hon sa att livet börjar efter 50. Ditt eget alltså.:)

    • Britta skriver:

      Ja, livet växlar spår en aning och det gäller att njuta av den fria tid man har. Man har inte så många att ta hänsyn till eller anpassa sig efter. Så egentligen är det bara en själv som sätter gränserna. Allt är möjligt:-) Nu gäller det bara att fundera ut vad ”allt” innebär… Du har nog fått din klokhet efter din mamma!

  3. Karin 57 skriver:

    Jag tänker lite som du.Men än är du bara drygt 49.Men tiden går så fort.Ha en fin dag!

  4. QueenKatarina skriver:

    Jag tycker dom gråhåren kommer med åren och jag tänker åldras med grace med med en het kryddning så att säga.

    • Britta skriver:

      Det är vackert när människor åldras på ett naturligt sätt – rynkor och grått hår behöver inte vara fel:-) På tal om ”queen” – drottningen av Danmark är ju ett bra exempel på det…

  5. Annica skriver:

    Ja jag har fullt upp med att krisa över att ha fyllt 40 så när jag väl har kommit över det kan jag börja krisa över 50 haha!Hoppas du haft en bra helgkram

    • Britta skriver:

      Ja, det är svårt att veta riktigt när den ena krisen övergår till den andra:-) Kram Annica, ha en fin kväll!

  6. Henrico skriver:

    Sådana tankar hade jag också för ett antal år sedan.Jag bestämde mig för att verkligen odla ett intresse där det sociala livet är väldigt viktigt, nämligen golf. :)De senaste åren har jag verkligen engagerat mig i det sk klubblivet, alltid försökt se till att de andra uppfattar mig som tillgänglig, öppen och nyfiken på dem utan att för den delen vara påträngande.Det har varit svårt, en klubb kom jag aldrig in i gemenskapen och kände att det bästa vore att byta klubb.Det lustiga är att de personer som jag verkligen inte trodde skulle bli bra vänner är de som jag idag betraktar som mitt nya social umgänge. Det tar dock en himla tid men eftersom jag givit in mig i leken, börjat släppa garden och jobbar med detta, känner jag ett jag blivit en mycket bättre person socialt sett. Det behövdes om jag får utrycka mig milt. 🙂

    • Britta skriver:

      Tack för ditt svar:-) Jag har ju en liten akilleshäl här och det är att jag är inte så bra på det här med bollsporter och koordination. Golf är uteslutet för min del. Lite kul är det att min 21-åriga dotter fick sin fars gener och har tävlat i pingis.Jag har lite svårt för det sociala spelet, svårt med ytligt ”smalltalk” med människor som jag inte känner. Jag vill gärna få kontakt med något inre på något sätt. Kanske kan man träna sig – som du skriver, att sänka garden och lita på att det som finns – duger så bra som det är. Roligt att höra att det lyckats bra för dig:-)Ha en fin kväll!

  7. Madonnan skriver:

    Ja, det finns det och tänk att du alltid reser dig… Hoppas så att det blir bättre för dig!Kram

    • Britta skriver:

      Det finns mycket glädje också:-) Mina funderingar är nog ganska vanliga och mina problem inte större än andras (å väldigt bra att du svarade ”Ja, det finns det!”)Kram!

  8. Ewa. skriver:

    Ja nog har man haft sin beskärda del av bekymmer alltid vare sig man skapat dom själv eller blivit drabbad genom andra men det viktiga är väl att man kommer igen !! =)) det är tråkigt när man tappar folk utan någon synlig orsak men kanske var man inte så nära vänner som man trodde ? Jag vet inte !! Jag har funderat mycket runt det där också .. Klart det finns ett liv efter 50 =)) Britta … Jag är 39 och är rätt bekymrad för att bli 40 men jag förstår ju att du inte tycker 40 är någon ålder =)) Slår vad om arr en kvinna som är 60 tycker detsamma om 50 jag tror livet är vad detär oavsett ålder det ändras noginte så mycket .. är bara vi som ändras utanpå men inte inuti =)) Kraaam fina du !!

    • Britta skriver:

      Jag måste bli bättre på att vara social och som Henrico skriver här ovanför – så går det:-)Det är nog sant som du skriver, inuti är vi ganska lika, det är bara utsidan som förändras en aning. Man får ta en dag i taget…Kram Ewa!

  9. yrvaedret skriver:

    Varför vänta med att sjunga I´ve got the power till du fyllt 50år? Leta fram låten bland dina cd-skivor eller på tuben. Skruva upp volymen, greppa en tv-.dosa, vicka på rumpan och sjung med!Man är aldrig äldre än vad man gör sig, glöm aldrig det!Kramar

    • Britta skriver:

      Jag menade – kommer jag även då att kunna känna det jag sjunger…fast jag tror det. Du har rätt, man är inte äldre än vad man gör sig. Det är egentligen bara dumt att fundera på ålder…Kram!

  10. Bokmalen skriver:

    Det hoppas jag att det finns, för annars är jag en riktig spökskrivare:-) (fyllde 50 i mars)Men det jag har märkt är att jag för första gången i mitt liv har en ”livskris”, nåja den är inte så farlig som det låter, men jag börjar vrida och vända på vad som betyder något för mig, vad som är viktigt. Jag har påbörjat min andra fortbildning detta år. Än hänger gumman med:-)

    • Britta skriver:

      Jag måste säga att jag känner mig fortfarande ung – men det är lite skrämmande just ”50”. Ska bli intressant att följa dig framöver och läsa om hur det går med allt, jobbet, utbildningen du påbörjat och dina planer framöver. Jag hoppas allt går jättebra för dig och att du kanske hittar nya utmaningar att ta tag i – jag tänkte för en kort sekund, ”böcker, förlag, företagare, Bokmalen” – ja, man vet ju aldrig. Kram du!

  11. Filosophia skriver:

    Åh det där mantrat känner jag igen…det är ju mitt 🙂 Jag är glad att läsa att du tycker att du rest dig ur något tufft och jobbigt, och även denna gång då. Nej livet kan nog inte bara vara ”tjoho” fast man önskar det ibland.det är verkligen bara dumt att fundera på det här med åldern, men man gör ju det ändå…:-/KRAM fina Britta

    • Britta skriver:

      Hej min vän! Känner DU igen mantrat, nähä:-) Ja, jag tror att framtiden är ljus. Jag har inte haft det speciellt tufft och jobbigt, bara en vanlig liten kris:-) men det finns alltid ljusglimtar. För dig också. Det är jag övertygad om. Du är en sån fin människa – glöm aldrig, aldrig bort det. Kram!

  12. v-slip skriver:

    alla åldrar har väl sin tjusning, men visst är det tråkigt att åldras, framförallt att man ser det så tydligt i ansikte och gråstrimmigt hår osv, annars så är det ganska skönt tycker jag, att bli lite klokare och lugnare med åren.Och livet är ju ingen räckmacka man surfar fram på, men det är det nog inte för någon, och du har väl haft mycket skoj också förhoppningsvis 🙂

    • Britta skriver:

      Absolut, och det är det är också det som är grejen på något sätt – det är normalt att ha det lite neråt ibland. Livet går upp och ner. Det var inte meningen att klaga, utan mera beskriva ett medelålders tillstånd. Jag har det bra! Ha en fin kväll:-)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s