En enda lång flashback…

Det här året har varit en enda lång flashback. Dofter och musik har fört mig decennier tillbaka. Alla tidiiga morgnar framför kaffekoppen har fått mig att tänka på min mamma. Alla bussturer har fått mig att tänka på skolbussarna. När jag studerat mig i spegeln har jag tänkt på mormor. När min kropp varit stel och ovillig har jag tänkt på min pappa. Den här vinterkylan har fått mig att tänka på min ungdomstid. Allt bakande har varit ett enda långt retropotpurri; Kolakakorna och Jämtlandsbröden smakar likadant som de gjorde en gång. Små barn har fått mig att tänka på min dotter när hon var liten.

Nu får det vara slut med flashbackandet. Jag ser framåt.  

4 tankar på “En enda lång flashback…

  1. Du har helt rätt i att det är bättre att se framåt än bakåt. Men det som har varit finns ändå alltid med oss. Utan det hade vi inte varit den vi är idag. Ha en fortsatt fin kväll!Kram

    • Jag tror att det är det jag försökt klura ut – hur blev jag egentligen den jag är och kunde jag ha blivit annorlunda? Inte mycket att göra åt nu – än att gilla läget:-) Ha en fin kväll du också!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s