Hemmafru? Nej, tack…

Såg på ett program ikväll, kanske var det Kulturnyheterna, att hemmafruidealet blomstrar nu. Kanske är det damerna på Östermalm eller Hollywood-fruar som påverkar unga kvinnor att vilja vara – hemmafru. Intressant…
Det kanske anses fint att vara hemmafru, att ha råd att vara hemmafru, att vara en männniska som inte behöver kliva upp i ottan och släpa barnen till dagis.

Min mor var hemmafru, eller kanske man hellre ska säga som det var: hemmaarbetande – kan man vara annat med sju barn, jordbruk och några kor att ta hand om varje dag? Men, jag tror inte att kossorna ingår i hemmafrudrömmen; där frodas nog istället en tillvaro där man inte behöver. Men, man ska nog räkna med ett visst mått av tristess. Och att glorifiera hemmafrun – det kommer jag aldrig att göra. 

Annonser

Om Britta

Jag tycker om ord. Formulera ord. Skriva ned min tankar om livet. Det liv som jag aldrig helt kommer att förstå. Jag försöker bara göra det lite mera förståeligt. Genom att skriva. "I like words. Formulate words. Writing down my thoughts about life. The life that I never will completely understand. I just try to make it a little more understandable. By writing."
Det här inlägget postades i Okategoriserat. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Hemmafru? Nej, tack…

  1. Arrami skriver:

    …nä, ingen väljer nog rollen som hemmafru om man inte gillar tristess! ;-)Har tackat dig med ett inlägg nu…tack Britta! Kram.

  2. Andromeda skriver:

    För egen del fattar jag inte att någon kan drömma om att vara hemmafru… Önskar dig en fin kväll!Kram

  3. Islandsmamman skriver:

    Nä. Det kan väl se ok ut i TV men i verkligheten? Tristess är nog bara förnamnet om man inte har hur mycket pengar som helst. För att inte tala om hur tveksamt det är att bli 100% beroende av en annan människas välvilja: den make som drar in pengarna. Så kan man fundera på om de tänkt till med ålderdomen heller; med tanke på skilsmässostatistiken är det ju låångt ifrån säkert att de kommer vara på plats när den som dragit in pengarna går i pension. Då står de där med en liten tunn folkpension :-/

    • Britta skriver:

      Ja, så är det idag; att alla måste arbeta in till sin pension. Att bli beroende av en annan människan kan vara lite vanskligt. Att få vara hemma med barn när de är riktigt små är viktigt, men att inte, när de blir lite större ha dem dagis kan bli problematiskt för barnen själva. Det är mycket social träning på dagis och det blir ju allt viktigare att kunna fungera och samspela med andra människor. Ha det så gott!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s