Jag hade först tänkt skriva ”gubbe i keps”, men det är lika förklenade som att skriva ”klimakteriekärring”, så det fick bli ”man i keps”. Med ens blir känslan en annan. Skulle man också skriva ”mogen kvinna” blir tonen en annan även där.
I alla fall såg jag en man i keps idag. Det medelålders paret kom gående med en stor varuvagn fullastad med kassar. Kvinnan kikade lite förstrött i en kasse och gick sedan och satte sig på passagerarsätet i bilen och spände fast sig med bältet under tiden som mannen lastade av kassarna i bagaget. Mannen hade svart jacka, svart keps och glasögon. Han såg lite trött ut. Han tittade i kassarna och stuvade sedan lugnt och metodiskt in dem, stängde bakluckan, gick iväg med kundvagnen och drog ut slanten ur myntfickan.
Det såg så ensamt ut och jag funderade vad han tänkte på. Tänkte han på något? Kanske att livet är lördag och veckohandling på stormarknaden, att det blåste kallt, att våren ändå är på väg eller att han inte skulle glömma bort att tanka bilen. Eller tänkte han på att det hade varit roligt om de lastat in kassarna tillsammans och att hon gått iväg med vagnen och att de sedan skulle åka till kondiset och tagit en kaffe och en bakelse och tittat varandra djupt i ögonen. Eller tänkte han djupt inom sig att han alltid gjort så mycket och aldrig ens fått ett tack, utan att allt han någonsin gjort bara tagits för givet…
Och jag tänker på att män i keps kanske borde få en egen internationell dag och hyllas världen över…
Brittas Betraktelser 
Jag tänker mer…Vill man ha det så som gammal, vill man avsluta sina liv levandes bredvid varandra? Inte med varandra?
Ja, när slutar man att se på varandra, vara nyfiken och intresserad av tankegångar? Är det anledningen till att förhållanden upphör, att man tror att det inte finns något kvar att upptäcka, inga större djup att utforska, att man tar varandra för givna…
En fin tanke med en sådan dag!Ja jag funderar kanske också mycket som Nina, och så undrar man om det måste bli så eller om man kan hålla intresset vid liv. Det är viktigt att prata MED varandra tror jag. Inte bara TILL varandra.Kram på dig
Det ryms så många tankar inom människor och det vi säger till varandra är bara en bråkdel av vad som pågår inom en. Att hitta kanalen till de rätta orden eller att verkligen tala till varandra som du säger är inte det lättast ibland.
Förhållanden upphör, men sen bor de kvar ändå med varandra. Kanske är det mest den äldre generationen, där man helt enkelt inte ger upp utan ”står ut”.
Det är mycket som kan hålla ihop människor, barn, barnbarn, tro, ekonomi, gemensamma bekanta. trygghet; och det är upp till var och en att göra sina val – men alla har egna drömmar och kanske förstår man inte att även män i kepsar bär på sina drömmar, för man ser bara en äldre man i keps.
… 🙂 …eftersom jag går i keps ibland, du vet modell klassisk och även bär en hatt av den breda 1940-tals USA-modellen så kan jag säga att tankarna blir varmare, mer ömsinta och vänligt insiktsfulla när huvudet skyddas med den värme dessa huvudbonader ger! ;-)…keps och hat har gett mig insikten att jag aldrig skulle ”stå ut”, går hellre själv än anpassar mig till en död relation. Det var kanske det mannen i den svarta kepsen börjat inse?;-)Kram.
Hattar är snygga och även keps är ok:-) Och jag vet ju inte, det är möjligt att paret var otroligt lyckliga och nöjda med varandra. Varje äktenskap har sin hemlighet – som inte någon annan vet något om.Min fundering är att vi inte ser människan bakom kepsen eller så blir vi så förutsägbara, gör samma saker hela tiden och då blir man tråkig. Jag med min Lingongrova borde börja dansa balett istället…Kram
”…keps och hatt” skall det stå…inte keps och ”hat”! 🙂
Du skriver så fint om dina tankar om män i kepsar… Önskar dig en fortsatt fin dag!Kram
De är klart underskattade – tror jag:-)Hoppas du också har en fin dag!Kram
Hoppas du har haft en riktigt fin Helg Britta =) Kraam
Ja, den går bara för fort:-)Kram
Underbart inlägg!Jag brukar betrakta andra människor, fundera på vilka livsöden de har, hur var barndomen, innehöll den misshandel? Eller var den fylld av kärlek?Jag tror också det är viktigt att man talar MED varandra och inte bara TILL varandra.Kramar fina du!
Tack! Ibland går tankarna och man funderar – vad finns där under ytan?Kram till dig också:-) Ikväll ska jag iväg på kurs…
Är det italienskan?
Si, mia amica. (ja, min vän) Nu går jag iväg! Ciao