När inga regler finns och ansvaret överlåts åt alla…

Allt i livet bygger på regler. Det låter trist kanske, men reglerna gör att vi kan bo ihop, leva ihop och samarbeta. Ibland faller vi, sårar våra medmänniskor, ångrar oss och önskar saker ogjorda. Allt är så ett samspel, vi ger och vi tar, försöker söka oss till de som ligger oss närmast för att få ett sammanhang och en plats i livet. När allt faller och reglerna försvinner blir det kaos.

Vi kan bara tolka vad andra skriver för att få en uppfattning om varandra. Magkänsla. En blogg skulle aldrig kunna fungerar på en arbetsplats, med de här reglerna som finns här. En massa anonyma individer som sprider dumma, elaka, löjliga och kränkande kommentarer runt omkring sig. Som finner nöjet i en blogg genom att genomsyra den med påhopp. Men, här är det högt i tak. Men vadå, passar det inte kan väl bara lämna stället. Smyga ut och säga; tack för mig. Om man sig i leken ger – får man leken tåla.

Ja, man kan fokusera på det som är bra då. Och sprider jag någon glädje genom det här inlägget? Knappast, men kanske en tanke om hur det kunde vara. Ni vet det här med respekt, jag har min plats och du har din plats, integritet och mitt och ditt revir.

Några exempel:
Rent utseendemässigt är det inte snyggt när man skriver hur långa rubriker som helst och i versaler. Det borde helt enkelt inte vara möjligt att knöka in 500 tecken i en rubrik, men när möjligheten finns så gör man det. Ingressen kommer så att säga med på köpet.

När någon får sig en känga, och man inte gillar den personen som kängas, så hakar man gärna på och ger en dum kommentar om den människan. För då är det liksom legitimt att hålla med. ”Någon annan” tycker ju redan som jag, så då passar jag på att säga vad jag tycker innerst inne. Vi i gruppen tycker så om dig. Så det så. Och vi har rätt. Eller?

När inga regler finns och ansvaret överlåts åt alla, fungerar det inte. Eller skulle ni vilja bli uthängda på er arbetsplats på ett intranät på samma sätt som görs här? Hur länge skulle ni orka jobba kvar då om ni varje dag skulle vara beredd att möta illvilliga kommentarer och nedsättande ord. Skulle ni säga då: Den som sig i leken ger – den får leken tåla?

6 tankar på “När inga regler finns och ansvaret överlåts åt alla…

  1. Håller med dig till fullo…Jag tror att många människor som är sysslolösa – just sysselsätter sig med att klaga på andra…Troligen höjer det deras egna dåliga självförtroende, och självkänsla!Glad Påsk!

    • Jag upptäckte att jag själv skrev en lång rubrik, så även jag har en del att lära:-) Men andemeningen var att med lite striktare regler så skulle bloggen bli trivsammare – kanske…Glad påsk Maria!

  2. Tumme!Jag har funderat väldigt mycket på detta och blir obehaglig till mods när det florerar elaka kommentarer och inlägg här på bloggen. Jag gör allt vad jag kan för att hålla mig borta, men det är svårt att undgå och man blir liksom nedsolkad av ”hatet” och ”illviljan” även om man inte är inblandad.Något som jag reagerar på förutom det där ”den som sig i leken ger” så är det kommentarer som ”men skaffa dig ett liv, bloggen är inte allt”. Det är ingen ursäkt för att bete sig illa. Vad vet vi om den som får kommentaren? Alla kan inte skaka av sig hårda ord även om det inte sker IRL, jag tycker det är lika illa vilket som. Dessutom verkar det vara helt OK att skriva nästan vad som helst till andra människor på ”nätet”.Detta kan jag aldrig förlika mig med.

    • Jag började skriva på bloggen för ganska precis 5 år sedan. Har blogg nr 911 så jag var ganska tidigt ute. Jag är ganska dålig på att ”socialisera” och har väl hållit en ganska låg profil; jag skriver om det jag tänker på, vardagshändelser – inget märkvärdigt – men jag gillar att skriva, det är ett av mina intressen. Olyckligtvis har jag skrivit en kommentar som jag inte skulle ha gjort – och jag försöker tänka mig in i hur jag själv skulle ha reagerat om jag fått min egen kommentar. Jag skulle kanske också ha tagit illa upp.Men saker och ting tenderar att gå för långt här ibland och det finns ingen som sätter ned foten och säger: Stopp! Vad håller ni på med. Det skulle jag önska att det fanns…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s