Den svenska folkligheten…

Vad finns det för gemensamma drömmar i ett samhälle, i ett land och var kommer de ifrån? Den gemensamma drömmen i Sverige om det solidariska samhället – har det försvunnit i takt med människors alltmer växande ego? Ska man bli något idag gäller det att kunna slåss en smula och kräva sin rätt; mot myndigheter, mot sjukvården, mot övriga individer, för att bli prioriterad. Man ska kunna prata för sig, förhandla, kräva besked, kräva, kräva. Vara insatt i olika frågor, ta reda på, kunna söka information, vara ”på”.

Det är tryggt att drömma om köksinredningen och ekgolvet, om att vara som alla andra som drömmer – vara en bland alla andra i en ständigt pågående renovering. Det är tryggt att snickra, att förpassa inre tankar om att var detta meningen med det hela med den viktigaste frågan av alla – ska man ha handtag på köksluckorna i år eller är det snyggast utan? Diskussionen om kulörer och stilar passar i alla sammanhang. Alla vet vad som krävs, vad man bör syssla med idag för att vara rätt i tiden.

Men, varför göra det svårt för sig, varför inte flyta iväg med strömmen, inse att livet inte är större än så här. Inse att den mest åträvärda skönheten finns på ytan – tills det ögonblick vi ligger på köksgolvet och inte orkar mera.  Att i den svenska folkligheten är fredagsmys med chips och coca-cola det allra heligaste och att det varje fredagskväll samlas tusentals ensamma människor på en blogg och skriver om sina inre tankar och skapar ett gemensamt kommunikationssamhälle.

Det är bilderna vi ser. Ibland lite förskönade, ibland väl kritiska. Ibland glimrar var och ens inre skönhet fram – och det är då bloggen lyfter, inte var syftet bara att underhålla – utan att ge något bortom ekparketten och det skojsiga – något av de områden som rör människans djupast liggande behov – gemenskap, solidaritet och en känsla av tillhörighet…

Annonser

Om Britta

Jag tycker om ord. Formulera ord. Skriva ned min tankar om livet. Det liv som jag aldrig helt kommer att förstå. Jag försöker bara göra det lite mera förståeligt. Genom att skriva. "I like words. Formulate words. Writing down my thoughts about life. The life that I never will completely understand. I just try to make it a little more understandable. By writing."
Det här inlägget postades i Livet och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Den svenska folkligheten…

  1. Ninapinas skriver:

    Jag har en så stark känsla att hoppa av allt ibland.Jag är så ebarmeligt less på vart tänkandet i samhället går hän.Varför?Vad är det för fel att tänka på dem som har det sämre, som är olyckligt lottade?

    • Britta skriver:

      Det har blivit andra signaler i samhället och sånt som människor får höra ofta, kan ju bli en sanning till slut. De framgångsrika hyllas, bra nog, men ibland tycks man glömma att alla inte föds med samma förutsättningar, talanger, friskhet eller förmågor. Man ska lyckas och allt ligger i ens hand att åstadkomma själv – och gör man det inte, så får man skylla sig själv. Men ligger lyckan i sänkta skatter, ligger lyckan i de signaler som går ut? Producera, var vacker, social och rik osv. Det finns människor som plastikopererar sig tills man inte känner igen dem längre, man blir helt enkelt aldrig nöjd. Inte hur man såg ut från början och inte hur resultatet blev. Vi lever i generationen som strävar efter perfektionen och allt som inte är perfekt är en spricka i fasaden.Och så undrar man över varför människor mår dåligt…

  2. Andromeda skriver:

    Du skriver så bra Britta! Hoppas din helg har varit bra :-)Kram

    • Britta skriver:

      Tack! Du är så snäll och jag blir jämt glad av dina kommentarer:-) Jag har haft en riktigt lat helg, men tog mig i alla fall i kragen ikväll och gick en promenad. Hoppas du också haft det bra.Kram

  3. Bokmalen skriver:

    Älskade ditt inlägg, framför allt det sista stycket: ”Ibland glimrar var och ens inre skönhet fram – och det är då bloggen lyfter, inte var syftet bara att underhålla – utan att ge något bortom ekparketten och det skojsiga – något av de områden som rör människans djupast liggande behov – gemenskap, solidaritet och en känsla av tillhörighet…”Så är det!! (ibland) och just nu blev det så med ditt inlägg.

    • Britta skriver:

      Jag blir glad när jag läser det du skriver. Det är bra att känna att det kan betyda något det man gör. Och som du vet så följer jag din blogg…Kram!

  4. Deckargunnar skriver:

    Vad bra Du skriver! Du behandlar språket så fint tycker jag. Och skönt med nån som protesterar mot all Yta som jag tycker finns för mycket av.

    • Britta skriver:

      Tack Gunnar! och välkommen tillbaka till Sverige får jag säga, för jag antar att ni är hemma från Italien nu? Har ni haft en fin resa?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s