Vad kommer vi att säga om 2010-talet…

Såg början på ”Snuten från Hollywood” igår kväll. Så typiskt 80-tal. Tänk att man ser hur saker och ting förändras. Att varje decennium har det där tidstypiska och när man ser filmer, märker man skillnaden idag mot igår. Om jag skulle ha velat fastna i något av ”-talen” hade det nog varit 40-talet. När det gäller kläder vill säga, men det är viktigt att följa med sin tid, utvecklingen. Man kan inte fastna på 70-talet och sitta och lyssna på kassettband, det funkar inte längre eller att spara dokument på diskett.

Ibland går utveckligen snabbare än vad människan kan ta in. Teknologin mot något ursprungligt i den mänskliga naturen – det inom oss som alltid har funnits; ljudet av vatten, lägerelden, naturliga instinkter. Tänk att människan har klarat av att anpassa sig i den moderna världen. Är vi lyckligare? Kanske på ett sätt. Vi har det så bra. Men, är vi lyckligare, lyckligare eller har gummibandet tänjts ut för långt mellan vad vi en gång var och vad vi är idag? 

2012 kommer den fjärde filmen om ”Snuten i Hollywood”. Och om trettio år kommer någon att sitta på Mars och med tankens kraft kommunicera några ord på en Världspekskärm ut i den virtuella världen och cyber space: ”Så typiskt 10-tal”…

Annonser

Om Britta

Jag tycker om ord. Formulera ord. Skriva ned min tankar om livet. Det liv som jag aldrig helt kommer att förstå. Jag försöker bara göra det lite mera förståeligt. Genom att skriva. "I like words. Formulate words. Writing down my thoughts about life. The life that I never will completely understand. I just try to make it a little more understandable. By writing."
Det här inlägget postades i Funderingar och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Vad kommer vi att säga om 2010-talet…

  1. vaelkommen skriver:

    Fram till 60-talet gick allt sin jämna lunk, sedan exploderade utvecklingen och tänker man att bara för 20 år sedan var den bärbara telefonen och datorn något som nästan var förbehållet de välbesuttna och inovationsrika företag.

    Jag var ute i god tid på 90-talet och hade en dator som tom imponerade på Intels medarbetare (granne) en telefon som kunde stoppas i fickan osv. Idag har jag fortfarande min telefon (annan dock) för att ringa med men är omkörd och bortfintad av grannens ungar som går omkring med smartphones.

    Förresten, man ska inte se om gamla filmer, bevara dem i minnet istället. Lycklig? Ja, kanske, jag är nöjd. Det låter rejält, nöjd.

    • Britta skriver:

      Att vara nöjd är nog det bästa och om man ibland kan känna sig lycklig. Jag minns också de första mobiltelefonerna som man bar i en väska. Ja, tänk vad mycket som har hänt sedan 60-talet och jag minns när mamma och pappa köpte färg-TV 1972. Sedan var jag fast i TVns värld. Jag tycker fortfarande att det är helt underbart att se på TV, fast det finns många dåliga program också. Min mobil använder jag till att ringa, skicka SMS och ibland ta med på promenaderna och träna på min italienska.

      Nej, man behöver inte alla tekniska nyheter som kommer, men visst har livet blivit lite smidigare när man inte behöver gå på banken och att man kan beställa grejor hemma genom nätet.

      Jag gillar ju gamla filmer, åtminstone finns de såna man kan se om då och då och finna behållning av. Ingen humor idag går väl upp mot Bröderna Marx:-) Eller hur?

  2. HEMIMAMMA skriver:

    Och dessutom är utvecklingen exponentiell… vilket gör att det blir värre för varje år som går…

    Bara detta med bloggens nedläggning visar faran med att sitta nöjd och stagnera…

    Jag tror att framtidens ”A” människor är de som utan pardon inser att acceptera att allting är hela tiden utveckling och att man hela tiden måste vara beredd att lära om och lära vidare och hänga med…

    Hemikram ♥

    • Britta skriver:

      Därför har äldre det svårare; saker och ting förändras så fort och man måste hela tiden lära sig nya saker. Ja, det stämmer nog att man måste vara ”förändringsbenägen” idag…
      Kram!

  3. Lindalou skriver:

    Instämmer i att man måste vara förändringsbenägen i dagens läge. Och fort går det. Jag vet inte om jag gillar det men man har inget att säga till om. Kanske saktar utvecklingen ner sig om ett tag för visst måste det ta stopp? Eller kan man verkligen utveckla i all oändlighet?

    • Britta skriver:

      Nej, jag tror inte man kan utveckla allt i all oändlighet. Men samhället är uppbyggt på tillväxt och så länge det fortsätter går allt runt. Ibland kan jag sakna det enkla livet, men andra gånger vill jag inte vara utan alla moderniteter. Frågan är om vi missat något på vägen till dit vi är idag…

  4. Lindalou skriver:

    Oh ja. Jag tror vi missar en jädra massa i den rasande takt allt ska gå idag. Tyvärr. 😦

    • Britta skriver:

      ”Inte visst jag att alla de där dagarna som kom och gick var livet” /Stig Johansson
      Det ligger mycket i den meningen. Allt man ska hinna och på vägen kanske man missar det väsentliga. I små saker kan det finnas mycket livskvalitet, sånt vi idag har rationaliserat bort, för allt ska gå så fort och får inte ta någon tid. Som att laga mat t ex. Äta i lugn och ro. Stå vid diskbaljan eller göra sylt. Det finns en slags stolthet i det man gör själv. Hoppas du har en fin dag. Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s