Ett lyckligt slut…

Jag läste alldeles nyss ut boken ”Tillsammans är man mindre ensam” av Anna Gavalda.  Numera krävs det Times New Roman 12 punkter för att en roman på 536 sidor ska kännas lockande. Ett litet komplement är glasögon. Man kan säga att boken har ett lyckligt slut, i den meningen att handlingen smälter ihop. På baksidan av boken står det, citat ”Vi får följa dessa udda existenser under ett år i Paris..” men jag frågar mig – är de verkligen udda? Är inte bokens genomslagskraft, att den blev en bestseller just det faktum att de inte är udda? Att alla som läser boken kan känna igen något i någon av personerna; stammande aristokrat med tics, anorektisk, begåvad konstnär, don Juan-kock eller smått dement pensionär med dålig balans, eller åtminstone deras tankar om vad som ligger bakom det som sedan blev de här personerna?

Boken fick jag i julklapp för snart tre år sedan.  Jag vet att böcker måste ha ett slut. Ibland räcker det inte med en bok, utan historien fortsätter i flera böcker. Som livet. Med alla början och alla avslut. För det finns inte bara en början och ett slut, det finns ett alltid pågående skeende som böljar fram och tillbaka, stiger och sänker sig. Lyckliga slut är bara början till något annat och jag undrar; vad ska jag läsa nu…

Annonser

Om Britta

Jag tycker om ord. Formulera ord. Skriva ned min tankar om livet. Det liv som jag aldrig helt kommer att förstå. Jag försöker bara göra det lite mera förståeligt. Genom att skriva. "I like words. Formulate words. Writing down my thoughts about life. The life that I never will completely understand. I just try to make it a little more understandable. By writing."
Det här inlägget postades i Böcker och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Ett lyckligt slut…

  1. skvitt skriver:

    Tack för den bokrecensionen!
    Vill du ha tips?

    Mycket intressant är Dalis självbiografi: Salvador Dalis hemliga liv!
    Eller vad sägs om en enastående bra historiebok, som inte är det minsta tråkig, särskilt om du skippar första delen. Sista delen kan man ju också hoppa över om man vill. Det allra mest givande i boken är nämligen när Cortes möter indianerna i Mexico och sakta men säkert tar sig upp till Moctesuma och träffar honom. Boken heter Conquistadorerna och är skriven av Hammond Innes, som annars skriver deckare. Men han fick uppdraget att skriva boken av förlaget och han gick grannlaga igenom historiska källor plus reste den väg Cortes tog.
    Kram!
    /Skvitt

    • Britta skriver:

      Tack ska du ha för de fina tipsen! Jag har funderat på att ta mig an någon självbiografi, så kanske det blir den om Salvador. Jag gillar historia också…
      Jag inser mer och mer hur mycket jag har missat eller hur mycket som finns kvar att ta del av.
      Kram!

  2. Gunnar skriver:

    Jag har läst boken och sett filmen. Såå braa!

    • Britta skriver:

      Jag kan tänka mig att filmen är ännu bättre än boken, så man får se Paris också. Jag googlade på Anna Gavalda och hon har skrivit fler böcker och hon tycks vara rätt så stor. Filmen har jag inte hört talas om förut; kan vara ett dvd-tips:-)

  3. Andromeda skriver:

    Just nu har jag ingen bok att läsa. Det har inte blivit läst mycket under de senaste veckorna. När jag har semester läser jag aldrig mycket. Men nu är det ju andra tider…
    Kram

    • Britta skriver:

      Jag läser så få böcker nuförtiden, men nu har jag läst flera stycken på raken – som jag länge tänkt att jag skulle läsa…
      Kram

  4. HEMIMAMMA skriver:

    Jag väntar på vällustiga sista delen av ”Grottbjörnens folk” som är beställd…

    Hemikram ♥

  5. Bokmalen skriver:

    Hej Britta! Den boken (och filmen) älskar jag. Min syster lånade ut boken till mig för länge sedan, men efter några sidor slutade jag och lämnade tillbaka boken med orden: ”denna är inget för mig”. Så gick tiden och jag beslöt mig för att läsa den igen och då…. kunde jag inte sluta läsa. Jag blev fast och var väldigt ledsen när den tog slut.

    Vad du skall läsa nu? Jag föreslår en av Douglas Kennedys böcker. Han skriver underbart.

    Kram och på återseende.

    • Britta skriver:

      Hej! Vad roligt att höra av dig igen:-) Jag kommer ihåg när du skrev om den här boken på din blogg — och då kom jag ihåg att den fanns i min bokhylla, oläst och jag beslöt mig för att läsa den. Douglas Kennedy är okänd för mig, men det kanske blir att läsa något av honom…
      Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s