Det var sommarens sista dag på stranden…

Redan hade ljuset blivit ett annat. Inte lika skarpt och glättigt som på högsommaren, men det var fortfarande varmt ute och havet glittrade. Den lilla stranden var nästan helt tom och badsäsongen snart förbi. En strand kan lätt se lite sorgsen ut, som om den sörjer den tid som varit och förbereder sig för övervintring. Vatten upphör aldrig att fascinera, denna mängd av genomskinlig vätska som går genom jorden, havet, älvarna och våra kroppar. Länken mellan människan och jorden. Vågor som brusar, finns det något som är mera vilsamt och skyddande; som om de viskar i våra öron att det finns inget slut, vågorna kommer alltid att rulla in mot land – igår, idag, imorgon och dagen efter det…

Annonser

Om Britta

Jag tycker om ord. Formulera ord. Skriva ned min tankar om livet. Det liv som jag aldrig helt kommer att förstå. Jag försöker bara göra det lite mera förståeligt. Genom att skriva. "I like words. Formulate words. Writing down my thoughts about life. The life that I never will completely understand. I just try to make it a little more understandable. By writing."
Det här inlägget postades i Livet och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Det var sommarens sista dag på stranden…

  1. Anna skriver:

    Jag gillar havet vid sensommaren, när stranden är tom…
    Kram

    • Britta skriver:

      Ja, det har en viss tjusning. Det här är en liten vik dit vi brukar åka och sola och bada och det är aldrig riktigt överbefolkat här. Jag tror redan jag längtar till nästa sommar…
      Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s