I flera år har jag sett honom på avstånd…

Människor som passerar förbi. Går vägen bredvid. Man vet inte vem de är eller vad de tänker. I flera års tid har jag sett honom på avstånd när jag ilat till bussen på morgonen. Han promenerar och hans hund lufsar trofast några meter bakom. Jag tror det är en Golden Retreiver. Han rastar sin hund och går samma runda i kvarteret och på något sätt har det varit lite tryggt att se mannen med hunden dag ut och dag in. Jag småspringer ibland, klapperti, klapperti, klapp låter det när mina klackar når den hårda asfalten. Förra veckan hände något stort:-)

Som vanligt ilade jag och mötte mannen med hunden och han sneglade lite på mig och då vinkade jag åt honom. Vi träffas ju varenda dag och det kändes som om tre år kan vara en lämplig tid för att så att säga visa att man ser någon. Nästa dag hejade han och nu när vi träffas säger vi alltid hej. Han är en äldre man med keps, beige jacka som rastar sin hund på morgonen och jag är en jäktad människa på väg till bussen och dagens arbete. Vi korsar varandras vägar till den grad att numera har vi erkänt att vi också ser varandra. Vi säger hej och allting är precis som det ska vara…

Annonser

Om Britta

Jag tycker om ord. Formulera ord. Skriva ned min tankar om livet. Det liv som jag aldrig helt kommer att förstå. Jag försöker bara göra det lite mera förståeligt. Genom att skriva. "I like words. Formulate words. Writing down my thoughts about life. The life that I never will completely understand. I just try to make it a little more understandable. By writing."
Det här inlägget postades i Okategoriserat och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till I flera år har jag sett honom på avstånd…

  1. Gunnar (deckare) skriver:

    Mysigt inlägg! Visst är det trevligt att säga hej när man möts även om man inte känner varann. I det lilla samhället där jag jobbar i veckorna hälsar alla på alla. Men så är det inte här i Karlstas o absolut inte i Stockholm

    • Britta skriver:

      Tack! Ja, när man träffas ofta känns det bättre att säga hej. Åtminstone om man setts nästan dagligen i tre år:-) Hoppas du får en fin arbetsvecka!

  2. arrami54 skriver:

    Skön liten betraktelse över vardagens små möten!
    Må bättre än gott!
    😉

    • Britta skriver:

      Jag borde nog betrakta mindre och delta mera och det får mig att fundera över om jag fortfarande kan utvecklas. Vinka lite oftare kanske:-) Må gott du också!

  3. herrsspekulerar skriver:

    Det är rätt så trevligt att ha den kontakten med folk man ser/träffar ofta men inte känner direkt.
    Har ungefär samma kontakt med mina medresenärer på tåget, ett kort hej, till dom flesta, en som jag delar lite korta ord med några minuter sen återgår vi till vårt egna.

    En härlig livsbetraktelse du bjöd på.

    //Herr S

    • Britta skriver:

      Tack Herr S! Jag blev uppriktigt glad över dina ord. Tänk vad lite vi vet om de som är runt omkring oss. Vi går i våra egna världar, men det är fint att se varandra och inte bara gå förbi. Jag ska försöka fortsätta med det. Ha det så fint!

  4. Filosophia skriver:

    Jag har några sådana jag möter när jag åker buss. Vi hejar och ibland växlar vi några ord. Så som det borde vara, men det är ju sällan så. Numera låtsas man ofta att man inte ser varandra.

    Fint skrivet!
    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s