Trädfilosofi…

Jag gick en promenad på eftermiddagen och tog ett foto på en stam, på en björk. En riktig Halloween-björk. Träd har alltid fascinerat mig. Skuggorna, strukturen, formerna. Jag växte upp med träd nära inpå. Den skira grönskan på sommaren och deras långa skuggor på hösten kommunicerade med mig. Jag sörjde en hängbjörk som sågades ned flera år efter den tagits ned.  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här glömde någon liten knatte eller knatta sina stavar förra vintern eller så är det någon rosenkindad parvel som bara längtar så mycket efter vintern…
 

Björkar är förälskelse. Tallar kan inte tala. Granar är trygghet. Rönnen är kärlek…

Annonser

12 tankar om “Trädfilosofi…

  1. Jag gillar också att fota träd och tycker att dom är fascinerande. Egentligen är dom nästan mer förunderliga under vintern när dom står där med sina bara grenar sträckta mot skyn, vackra, tysta, kala…
    Kram!

  2. Jag sörjer den björk i min trädgård som det lilla rådjuret vilade under som maken var tvungen att ta ner i somras… =0(

    Det är knappt att jag vill gå ut i trädgården längre….

  3. Jag fotade också stammar i helgen! Din fladdermusstam är häftig! Jag njuter av alla olika sorters träd, där uppe i nordligaste Sverige fanns det inte så mycket att välja på, men ändå var det vackert.

    • Tack! Ja, det var en personlig björk! Man får passa på att fota nu innan snön kommer, fast då kan det också vara väldigt vackert. Hoppas snön dröjer ännu ett tag i alla fall – vintern känns inte så lång då.
      Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s