Det var min älsklingspsalm…

Jag läste hos Kyrksyster och mindes min egen skoltid. I två år hade jag kristna lärare och ända från första klass till sexan var det det mycket psalmsjungning, ibland kom prästen till skolan och predikade, ibland spelades det orgel och gitarr och vi fick sjunga kristna sånger tillsammans. Jag tycker fortfarande mycket om Lina Sandell-Bergs ”Blott en dag, ett ögonblick i sänder” – när jag hör den får jag tårar i ögonen, för den rör vid någon av min själs strängar. Idag skulle inte så mycket Gud vara möjligt i skolan, tror jag – det man inte kan bevisa är inte sant…eller kan det ändå vara det. Är vi bara blinda som inte förstår…

Jag tog Gud på allvar när jag var liten. Tron har jag delvis tappat bort på vägen. Söker gör jag alltid. Jag är rädd för att jag inte förstår vidden av det hela. Det enda jag behöver är ju att få vila… 

 Blott en dag, ett ögonblick i sänder
– vilken tröst, vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min faders händer:
skulle jag som barn väl ängslas då?

Annonser

Om Britta

Jag tycker om ord. Formulera ord. Skriva ned min tankar om livet. Det liv som jag aldrig helt kommer att förstå. Jag försöker bara göra det lite mera förståeligt. Genom att skriva. "I like words. Formulate words. Writing down my thoughts about life. The life that I never will completely understand. I just try to make it a little more understandable. By writing."
Det här inlägget postades i Funderingar och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

18 kommentarer till Det var min älsklingspsalm…

  1. Fruntimret skriver:

    Ja, den psalmen är vacker.
    Och vad enkelt allt skulle vara om man bara litade sig till just de orden. Att ta en dag i sänder och lägga sitt liv och ansvar i någon annans händer…

    • Britta skriver:

      Ja, den är vacker. Vi lever ett så uppbokat liv idag och ibland tänker jag att jag glömmer bort att leva. Att vara här och nu och slippa tänka på PPM och planera för något som jag inte ens vet kommer. Att vi lever flera år framåt istället för att tänka på idag och vad som är viktigt nu och/eller på det som verkligen betyder något – och som inte har med ekonomi att göra. Hoppas du har en fin kväll!

  2. Tant Otto skriver:

    Ja inte skulle det väl gå för sig nuförtiden att börja dagen i skolan med morgonsamling sjungandes en psalm medans fröken spelade på en gammal tramporgel…det var en ganska så bra start ändå på en lång skoldag 🙂

  3. suttecity skriver:

    Den ger mycket när man sjunger den också. Hade den med på sånglistan när jag var solist på Tacksägelsegudstjänsten förra året och sedan har det blivit sång på ett par begravningar efter det.

    Ja tron har nog ändrat sig hos mig med men kyrkorummet är ändå en bra samlingspunkt.

    • Britta skriver:

      Det är nog en psalm som de flesta känner till. Jag funderar på om vissa ord eller meningar ger speciell kraft och tröst och att Lina Sandell-Berg hade känsla för de orden. Ha en fin kväll!

  4. Filosophia skriver:

    Den är så sorglig! Men vacker… Jag tycker mycket om flera psalmer.
    Vad är tro om inte bara att man tror på något. De flesta av oss har nog modifierat vår tro längs vägen 🙂
    Kram

    • Britta skriver:

      Jag har länge funderat på att köpa Frälsningsarméns skiva med psalmer som olika artister gjort nytolkningar av. Tro är ingen lätt fråga…
      Kram!

  5. kyrkis skriver:

    Barndomstron håller sällan hela vägen. För några gör den det, men för de flesta av oss måste den luckras och prövas några varv innan den mognar till något som håller för den vuxna människan. Det finns ju egentligen enormt mycken erfarenhet just kring trons utveckling och mognad som så sällan tas fram. Söker man så finns det en hel del litteratur…

  6. Ping: Andlig mognad går genom mörker – något som glömts bort… « kyrksyster

  7. HEMIMAMMA skriver:

    Jag älskar också den… Här är min favoritversion

    Hemikram

  8. gunnardeckare skriver:

    Den psalmen får vi höra igen nästa fredag. Tvärr. Begravning för en kär gammal man som just gått bort. En vacker sång med mycket vemod

  9. Anna skriver:

    Men, är inte vi ungefär lika gamla? (Är 42). Att psalmer spelades i skolan fick inte förkomma när jag var liten, och prästen fick inte prata om Gud på skolavslutningarna.

    • Britta skriver:

      Jag är 50 år och gick låg- och mellanstadiet i en liten byskola. Jag tror föräldrarna där gillade den gamla stilen. Kanske var det annorlunda på landet och i stan. Däremot fanns det ingen tradition med avslutning i kyrkan; kanske för att det inte fanns någon kyrka, utan examen firades i vår lilla sporthall

      • Anna skriver:

        Ja då är vi lika gamla som jag trodde men uppenbarligen fanns en skillnad mellan landsort och stad. Jag tänker mest på lågstadiet när jag skriver, sedan gick jag i musikklasser och då gällde plötsligt inte samma regler längre, dvs musiken vann över ideologi/religion och var musiken religiös så var den, liksom. Men det var ändå ett starkt minne med den prästklädde mannen längst fram i kyrkan som talade om att det är härligt med sommarlov, och annars om…ingenting. Varför måste han vara klädd i prästskrud för att säga att det är härligt med sommarlov?
        Kram och trevlig helg!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s