Saker man aldrig visste att man saknade…

Jag fick ett tangentbord i julklapp. Svart och snygg design och när man närmar sig tangenterna med fingrarna tänds en belysning och alla bokstäver och siffror lyser i mörkret. En smart sak – som jag inte visste fanns – innan jag fick den. Nu sitter jag här i halvmörkret och skriver och hade jag inte börjat min bana som administratör redan som 13-åring och i ämnet ”Fritt valt arbete” lärt mig handsättningen på en manuell skrivmaskin av märket Facit, skulle jag säkert ha uppskattat den än mera. Ni som känner igen ordet ”handsättning” vet vad jag talar om. Nu sitter bokstäverna i ryggmärgen. Tre år tog det mig att gnugga in var de fanns någonstans på tangentbordet, men jag klarade det – utan belysning.

Jag läste för ett tag sedan att den ”Svarta tavlan” i klassrummen för evigt är borta. Den var svart när jag var liten och övergick till grönt när jag gick i högstadiet. Nu är det whiteboard som gäller och pennor i olika färger eller så använder man sig av dator och pc-projektor. Jag lärde mig grunderna i franska genom att skriva av vad läraren skrev på gröna tavlan. Han skrev och han skrev med snygga versaler och vände sig om och sa: Det här är viktigt. Hjälpverb: Avoir, être, aller, faire. Jag minns ett prov som jag nästan spikade alla rätt på, men när jag själv gick igenom resultatet på lektionen då provet delades ut upptäckte att jag hade fått ett poäng för mycket. När lektionen var slut stannade jag kvar och visade provet för läraren och sa att jag fått ett poäng för mycket. Han tittade på mig med outgrundlig blick och sedan strök han över poängen med röd penna och gav tillbaka provet till mig. Kanske var det därför jag fick en femma i franska när jag gick ut nian.

Jag tycker mycket om mitt nya tangentbord. Funderar jag över var ”at”-tecknet är – inga problem. Jag skulle kunna sitta och skriva mitt i natten och ändå se. Tecknen är versaler och kanske är det grejen för mig. Jag lär mig bäst genom att studera versaler. Ord som Back, Home, Del, End, Page up, Page down lämnar mig helt ointresserad. Det ringer ingen klocka när jag ska snabbt ska bläddra ned till den sista sidan, men om jag tänker på franska ord skrivna i versaler kan jag på en gång skriva: QU’EST-CE QU’IL YA?

Jag hade en gång en dröm om Paris. Den bara fanns där som en skimmer. Jag har varit till Paris två gånger. Staden och språket skimrar fortfarande. ”PARIS” I LYSANDE BOKSTÄVER…

Annonser

Om Britta

Jag tycker om ord. Formulera ord. Skriva ned min tankar om livet. Det liv som jag aldrig helt kommer att förstå. Jag försöker bara göra det lite mera förståeligt. Genom att skriva. "I like words. Formulate words. Writing down my thoughts about life. The life that I never will completely understand. I just try to make it a little more understandable. By writing."
Det här inlägget postades i Livet och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Saker man aldrig visste att man saknade…

  1. HEMIMAMMA skriver:

    Önskar dig ett gott nytt år….

    Hemikram

  2. arrami54 skriver:

    …då hoppas jag och önskar att du får ett skimrande Gott Nytt År! 😉 Kram.

  3. Anna skriver:

    Tjusig donna! Och ja, det är whiteboard som gäller nu, och dess pennor glöms med fördel bort i bakfickan när man kommer hem från jobbet och sätter sig i sin vita soffa…det blir färgglatt!

    • Britta skriver:

      Tack Anna! Ja, du har ju erfarenhet av whiteboardtavlor. Oavsett färgmärken så måste det vara ganska fantastiskt att kunna lära människor saker som de har med sig resten av livet. Hoppas du får en fin nyårsafton. Ett gott slut och ett Gott Nytt År önskar jag dig. Kram!

  4. herrsspekulerar skriver:

    Fingersättning är en av de få saker jag är duktig på när det gäller datorer, skriver med lätthet utan att se på tangentbord, får väl tacka det otroligt läckra lärarinnan i kontorskunskap för den kunskapen.

    Hoppas att du haft en trevlig jul och nyårshelg.
    Paris är en underbar stad som jag gärna återvänder till.

    //Herr S

    • Britta skriver:

      Det underlättar en hel del om man kan skriva utan att se på tangenterna.
      Ja, jag har haft en trevlig julledighet. Hoppas du/ni också har haft det.

      Det är något med stämningen i Paris som är så speciell; kanske är det kombinationen av språket, de vackra byggnaderna och gatorna, konsten, caféerna – ja, kanske är det det…:-)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s