Winter’s bone…

Jag hade en liten aning om vad filmen handlade om och kunde inte sluta titta, men inte lämnade den några goda vibbar efter sig. Hopplöshet, droger, misshandel och ödslighet.

Jag köpte en tidskrift igår som heter ”Vasaplan” – till stöd för utsatta människor i Umeå. Om namnet Vasaplan kan man på tidningen Vasaplans Facebookssida läsa:

”Varför ”Vasaplan”:
På platsen Vasaplan blir många problem med missbruk och hemlöshet synliga. Men platsen är även en viktig knutpunkt i Umeå – från Vasaplan utgår bussnätet som når ut i Umeås alla hörn. De flesta Umeåborna har någon relation till Vasaplan – likväl den ensamma mamman, missbrukaren, flyktingfamiljen som affärsmannen och ungdomarna. Vasaplan rymmer många historier och människor.”

Det var första gången jag köpte tidningen och temat i numret var ensamhet. En berättelse handlar om Milad från Libyen som flyttade till Umeå för att han längtade efter ett fritt land, ett fritt samhälle. ”Jag kunde inte stanna” säger han. Friheten har ett högt pris. Nu känner jag mig helt ensam. Helt ensam. Jag är en känslig person. Jag vill berätta vad jag känner hela tiden. Om jag känner mig ledsen eller glad. Jag vill berätta för någon som jag litar på. Därför känner jag mig ensam”.

Något reportage berättar om självvald ensamhet och att man trivs med att ha det så.

Att reflektera över ensamhet och att friheten har ett pris. Det finns också en intervju med Patricia Tudor Sandahl, psykolog, psykoterapeut och författare, men hennes ord klingar inte inom mig, kanske för att jag inte alls känner igen mig i det hon anser: Att människor inte tar sig tid till att vara ensamma med sig själva tror hon beror på att många människor är rädda att möta sig själva. -Mycket därför att man aldrig har fått chansen att göra det förut, tror jag, säger hon.

Varje dag möter jag mig själv, i mina egna fördomar, i min otillräcklighet, i min sorg, i min glädje eller stunder av lycka. När jag försöker förstå eller inte förstår. När livet är för stort, för tungt eller är lätt som dun. Jag är inte rädd för att möta mig själv, men jag tycker inte alltid om det jag möter. Däremot kan jag hålla med om att vi förlorar något i den här materialistiska tillvaron, den djupare dimensionen att det finns något mera bortom prylarna och kanske är det där vi inte vågar möta oss själva. Att våga tänka vad som händer efter döden, när vi inte längre går på den här jorden.

Kanske handlar ensamhet om att inte kunna tala om sakerna som finns under ytan, att inte ha en medspelare, att känna sig rotlös – på Vasaplan, på gatorna, i familjerna, i husen, i städerna eller på landet. Att vi behöver samtalen som rör sig i de dimensionerna som rör våra största rädslor och frågor, men som är så svåra att samtala om…

Annonser

Om Britta

Jag tycker om ord. Formulera ord. Skriva ned min tankar om livet. Det liv som jag aldrig helt kommer att förstå. Jag försöker bara göra det lite mera förståeligt. Genom att skriva. "I like words. Formulate words. Writing down my thoughts about life. The life that I never will completely understand. I just try to make it a little more understandable. By writing."
Det här inlägget postades i Okategoriserat och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till Winter’s bone…

  1. Jag skriver:

    Jag har känt många människor som inte vågade vara ensamma, inte fann något behag i det, medan jag hade ett stort behov av att varje dag få vara bara med mig själv. Jag minns småbarnsåren när varje minut var upptagen med någon annans behov, det kändes svårt. Men jag kan tänka mig hur svårt det måste vara att tvingas överge sitt land och inte finna någon gemenskap att dela med andra människor. Eller ensamheten som uppstår när den man delar livet med dör – jag talade just i går med en person som varit med om det. Jag tänker mig henne som aktiv och upptagen med jobb, barnbarn och aktiviteter, men hon berättar om de andra stunderna, ensam i ett stort hus på kvällar och helger, ensam när man blir sjuk, telefonen som inte ringer… Och sen finns ju ensamheten i ett förhållande också – vem var det som sjöng om det?

    • Britta skriver:

      Tack för din långa och intressanta kommentar. Ensamhet är ju något som ingen kommer ifrån, även om man har människor runt omkring sig är man ändå bara sig själv. Jag har nog som du ett stort behov av ensamhet, mycket på grund av min egen uppväxt där jag var mycket ensam och gjorde saker i ensamhet. Det finns mycket plats för reflektion när man är ensam och kanske var det just där mitt intresse för att uttrycka mig i skrift kom till. Det som är svårare är nog om man inte alls skulle känna sig behövd. Det tål i alla fall att tänkas på – det här med ensamhet. Men vem som sjöng om ensamheten i ett förhållande, det vet jag inte.
      Kram!

      • Jag skriver:

        Susanne Alfvengren var det som sjöng: ”Det är bättre med ensam ensamhet än ensamhet när man är två!”

  2. gunnardeckare skriver:

    Jag tror att säkert finns personer som är ensamma för att man vill vara det. Men gruppen som är ofrivilligt ensamma tror jag är betydligt större. Om man bortser från tidsavgränsande meditationer och liknande så mår vi nog bäst när vi kan ”spegla” oss i andra. Jag tänker att gränsen mellan meditation och grubbel är hårfin.

    • Britta skriver:

      Det finns nog inte så många människor som vill leva som eremiter och inte ha någon som helst kontakt med andra människor. Vi behöver att någon ser oss, talar till oss och bekräftar att vi finns till. Det är också utvecklande att vara med andra människor – det är lätt att man lägger sig till med (o)vanor när man bara nöts med sig själv:-) Ha en fin kväll Gunnar!

  3. Ewa skriver:

    Ensamhet kan vara både skönt och jobbigt , jag är nog rätt ensam i mångt och mycket jag har mina flesta vänner långt långt bort och inte så många att umgås med , men jag tycker det kan vara skönt också har nog börjat bli en enstöring , men samtidigt så saknar jag människor ibland så himla mycket , och vad gör man då ? Jo då sitter man på nätet =) Men alla har ju inte den möjligheten heller kanske inte ens ett hem och det är sorgligt ,, man tycker ju att 2012 ska det inte behöva vara så i vårt samhälle ,, men …..

    Hoppas allt är bra med dig Britta ? Kraaam

    • Britta skriver:

      Ja, det kan vara jätteskönt att vara ensam och bara rå sig själv – så länge ensamheten till större delen är självvald. Det är tur att nätet finns – det är som att skriva brev, fast man får svar mycket fortare:-) Det är bara bra med mig Ewa! även om jag funderar över livet ibland och över hur vi människor har det – egentligen. Roligt att du bloggar igen. Kram Ewa!

  4. mariadesuede skriver:

    Jag är omgiven av ca 14 miljoner här i Parisregionen, men det säger ju inget om ensamhet… Fast jag har riktiga vänner här… Men jag delar ju inget med Amore… Fast han gillar mina foton…

    Örnkramar ♥

    • Britta skriver:

      Ja, man kan nog vara ensam fast man är mitt ibland 14 miljoner andra. Det är ju bra att Amore gillar dina foton…men svårt kanske om man inte kan dela något. Maria…kram!

  5. coolfeline skriver:

    Jag stod i snögloppet på Vasaplan, när jag bestämde mig för att flytta från Umeå … hem till Härnösand. Man är aldrig så ensam som när man har massor med folk omkring sig men ändå känner sig ödslig. Alone/lonely illustrerar det mycket bättre.

    Nu har jag flyttat mycket längre bort från Härnösand…tvärs över Atlanten. Gillade min adress som jag hade i Umeå: Istidsgatan 🙂

    • Britta skriver:

      Det ligger mycket i uttrycket ”det känns som att komma hem”. Att ha sin plats, att känna sig hemma, inte främmande. Spännade att du bor så långt borta nu då – hoppas du känner dig hemma där du är nu. Själv är jag från Norrbotten, alltså ingen infödd Umebo. Förut lyssnade jag mycket på Euskefeurat och de har en låt som lyder: ”Det är här man känner vars stigarna går och man vet vem som är släkt med vem det här man vet var gäddorna står ja det är hit man kommer när man kommer hem – du vet ja det är hit man kommer när man kommer hem.” Så känner jag för Norrbotten…en känsla som aldrig helt går över…ha det så gott!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s