Långt borta och nära…

Jag satte mig på bussen igår och åkte norrut. Min mamma hade hastigt blivit dålig och några av oss syskon strålade samman. Hon mår efter omständigheterna bra och kommer att få en pacemaker. Jag och syrran satt på hennes sängkant, på var sin sida om henne och hon åt ett päron. Glad och lugn. Alla vara så snälla, maten var bra, fast nog hade dom gräddat lasagnen lite för länge (mamma är 87, men hon har bra smaklökar och kan fortfarande laga väldigt god mat) och alla i personalen var så snälla med henne. Jag har det så bra, sa hon och lade armarna runt våra axlar och skrattade. Det är skönt att ligga och vila när man är trött…

6 tankar på “Långt borta och nära…

  1. Så skönt att din mamma mår hyggligt bra. En pacemaker är en bra hjälp och livförsäkring. Det är svårt när avståndet är stort. Jag hade mina i Spanien tidigare och det var lite för spännande när det hände något som behövde åtgärdas på stört.
    Kram

  2. Jag blir så glad när jag läser om din mamma och hur positiv hon är. Jag tror det är så viktigt att försöka vara det—alltid. Min mamma är ju också lite dålig. Det är jobbigt, som Ninapina säger, för man vill vara hos dom, men det går inte att vara det jämt.
    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s