Ibland blir jag rädd…

Människans ondska. Den blir jag rädd för. Folkmordet i Srebrenica. Han i Norge som utgav sig för att vara polis och dödade så många människor. Imamer som säger att vi följer svensk lagstiftning och ger råd till misshandlade fruar att stå ut och underkasta sig och även be om förlåtelse. Då blir jag rädd. Jag blir rädd för det svartvita, för att inte se nyanserna. Det allra värsta är människor som njuter av att förtrycka och plåga andra människor. Är det verkligen människor?

Jag är rädd för cancer, för att mista de som står nära. Jag är rädd för att kärlek alltid innebär sorg. Men, vad är alternativet? Att inte känna? Att vara en hjärtlös människa? Nej, man måste kämpa, mot sina egna tillkortakommanden, mot det som känns fel, tro att allt ska bli bättre. Hur många gånger man än faller – resa sig igen. Tro på att det aldrig är försent…

Annonser

Om Britta

Jag tycker om ord. Formulera ord. Skriva ned min tankar om livet. Det liv som jag aldrig helt kommer att förstå. Jag försöker bara göra det lite mera förståeligt. Genom att skriva. "I like words. Formulate words. Writing down my thoughts about life. The life that I never will completely understand. I just try to make it a little more understandable. By writing."
Det här inlägget postades i Okategoriserat och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Ibland blir jag rädd…

  1. suttecity skriver:

    Skriver under utan att blinka – håller helt med dig.
    Men kan man inte känna sorg kan man heller inte känna glädje så det är nog så att vi får ta alla känslor när de kommer när vi är begåvade med empati – vilket verkar saknas i många delar av världen när knepiga ideologier får fäste… minst sagt skrämmande… usch. Men jag försöker sprida kärlek runt omkring mig och hoppas att jag motar bort lite elände på vägen.

  2. HEMIMAMMA skriver:

    ja, Sutte är verkligen en källa till solstrålar och du en källa till visdom…

    Hemikram

  3. Jag skriver:

    Det är mycket som känns skrämmande, men det är som du skriver, man måste tro på det goda, Allt som händer hittar man inte någon mening med, men man får lova att försöka hitta ett sätt att leva och njuta trots allt som drabbar en och allt som drabbar världen. Men ibland är det svårt, för svårt.
    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s