Livet går upp och ner…

Jag borde baka bullar. Inte för att äta upp dem, men det finns något trösterikt i bullbak; doften, degen, knådandet, det smälta smöret, penseln, kanelen och sockret. En kanelbulle är en kanelbulle; ger sig inte ut för att vara något annat, räcker långt i smak och doftar ljuvligt. Jag försökte mig ut på en liten joggingtur ikväll, men det gick tungt, eftersom det inte blivit så mycket av med joggandet den senaste tiden.

Jag hoppades in i det sista att något dramatiskt skulle ske, att det kanske inte var försent. Men, jag hade fel.  Jag skrev en kort minnesruna om min syster i Piteå-Tidningen. Hon finns inte mer – här – men inom mig lever hon kvar…

http://www.pitea-tidningen.se/familjenytt/doda/artikel.aspx?ArticleId=6963809

 

11 tankar på “Livet går upp och ner…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s