Julbrev till Gud…

Jag vet att det är sent, men i andra länder kan det vara dag, så jag antar ändå att det är ok att skiva fastän klockan har passerat midnatt. Jag tror aldrig att jag har skrivit ett brev till dig förut, fast jag har pippi på att skriva julbrev till alla. Jag skriver julbrev på jobbet och jag skriver ibland julbrev till min mamma och mina syskon. Det är alltid lättare att få till saker och ting på papper än att säga orden högt – kanske Gud, är det därför som vi aldrig har fått den där djupa kontakten som jag ibland önskat att vi kunde ha haft. Ändå har jag läst så många brev från dig.

Jag har alltid varit rädd för att du skulle straffa mig och alla de som inte följde dina bud och regler. Efter döden skulle jag hamna i helvetet, brinna i evigheters evighet. Jag som är livrädd för eld och blotta tanken på att brinna utan slut får mig att vilja kräkas. Jag är nog fortfarande rädd.

Sedan kom då Jesus. Det första plastbarnet, fast jag gillar inte uttrycket ”plastbarn”, och kanske den första feministen. Jesus var bra på att prata. Redan som tolvåring undervisade han vuxna människor i templet. Han vände på begreppen och sa till dem som ville ha svar på allting: Tänk själva. Eller att dom minsta var de största eller att sanningen skulle göra människor fria. Inte vapen eller krig – utan sanningen.

Snart är det julafton. Och jag, jag vandrar på den här jorden och förstår inte varför det ska vara så svårt att vara människa. Och jag undrar – vart är jag på väg…

Annonser

Om Britta

Jag tycker om ord. Formulera ord. Skriva ned min tankar om livet. Det liv som jag aldrig helt kommer att förstå. Jag försöker bara göra det lite mera förståeligt. Genom att skriva. "I like words. Formulate words. Writing down my thoughts about life. The life that I never will completely understand. I just try to make it a little more understandable. By writing."
Det här inlägget postades i Okategoriserat och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Julbrev till Gud…

  1. Jag skriver:

    Ja, vart är vi på väg och varför är det så svårt att vara människa? Ditt brev till Gud väcker många tankar, Britta!
    Förejulenkram

  2. arrami54 skriver:

    Det är svårt att vara människa, att vandra i en ganska kall och komplicerad värld och ingen av oss lyckas vandra utan att få ”skador och ärr”…och det är de osynliga ärren som är tyngst, köttet läker lättare.
    Det värsta är rädslan/ångesten…ja, du vet, du beskriver den. Men den stillas en dag, för oss alla och det finns ingenting att frukta.
    Vi och livet i stort fungerar likadant, vi kommer från samma ”plats”, en cell som kan bli hundratals miljarder, i samarbete och som slutligen slutar likadant…vi blir stjärnstoff på nytt.

    Önskar dig en GOD JUL och ett riktigt GOTT NYTT ÅR!
    Kram och var rädd om dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s