Gott Nytt År – var ni än är…

Ett nytt år har fötts. 2013. Låt det bli ett – gott nytt år. Jag såg ett program på TV igår om USA och fattigdomen. Människor bor i tält. Människor har inte pengar till tandvård. Människor sitter i bilar en hel natt för att sedan köa när en läkare tar emot patienter helt gratis…det är inte något vi i Sverige ännu har fått uppleva; åtminstone inte i den moderna tiden. I USA gillar man inte att man inte lyckas; är man fattig kan man dra en gammal flagga över huvudet och försvinna. Man är ingen. Man är inte den amerikanska drömmen om att alla kan lyckas. Man är bara en liten lort. USA är ändå ett land som har det relativt bra, kanske. Jag vet inte. Vad kan jag säga; jag har aldrig varit där, bara läst och sett på TV, men ändå så bildar man sig en uppfattning. Metamfetamin, undermåligt försäkringssystem, den rikaste vinner, fattiga får klara sig själva; ja, är det inte så i slutändan att alla rika sitter där med straight flush och de fattiga har inte ens ett endaste par. I tvåor.

Sedan finns det länder där det har gått helt åt pipsvängen; Egypten, Indien eller drogkartellernas länder – ett människoliv är inte värt någonting och en kvinnas liv eller integritet är värt ännu mindre. Jag avskyr det tänkandet – jag mår illa över den hårdhet människan är beredd att visa eller att känna för att bli lite bättre själv…överordnad. Jag kan inte tänka mig att livet var tänkt att levas på det viset.

Jag kommer aldrig att förstå. Aldrig att acceptera att det är så orättvist. Men, vad gör jag för att saker kan bli bättre? Inte mycket. Faktiskt. Jag vill bara att allt kunde vara annorlunda; att vi skulle ha haft större tolerans, större medmänsklighet, mindre tillkortakommanden – men, det är en utopi. Idag är den största bragden att bli något. I andras ögon. Beundrad. Känd. För då måste ju allting vara sant.

Jag hoppas ständigt att jag ska bli en bättre människa; men ärligt talat tycker jag bara att jag blir sämre. Mina ideal tynar bort. Min strävan känns så lång. Jag vet inte längre vad jag ska göra. Jag funderar ständigt på vart jag är på väg. Eller om jag någon gång startat resan?

Inom mig själv finns många trafiklösningar. Länkar hit och länkar dit. Jag är bara en hållplats. Som du är – som jag är. Men, sett från ovan – en stadsplan. Jag vill inte längre säga ”Goddag” – nej, i morgon säger jag (read my lips): No more taxes…

Annonser

Om Britta

Jag tycker om ord. Formulera ord. Skriva ned min tankar om livet. Det liv som jag aldrig helt kommer att förstå. Jag försöker bara göra det lite mera förståeligt. Genom att skriva. "I like words. Formulate words. Writing down my thoughts about life. The life that I never will completely understand. I just try to make it a little more understandable. By writing."
Det här inlägget postades i Okategoriserat och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Gott Nytt År – var ni än är…

  1. Jag skriver:

    Gott nytt år, Britta!

    Det är svårt att förstå snedfördelningen i världen. Eller grymheten som får folk att bete sig som odjur. Många gör mycket för att ändra på sakernas tillstånd, men det skulle till något omvälvande. För resurserna finns, samlade hos en liten rik del av befolkningen, överallt. Det är bra att du påminner om strävan att bli en bra människa, det är lätt att tappa målet ur sikte. Läkare utan gränser är mitt sätt att bidra och jag kände nog att jag i mitt arbete gjorde en hel del för att många skulle få bättre chanser i livet. Nu vet jag inte vad mer jag kan göra, måste nog komma på fötter själv först. När jag var i Indien för ca 10 år sedan såg jag mycket som ingav hopp. Det är ett land i stark utveckling, med stora kontraster. Frågan är bara hur alla ska få del av kakan. Det sas då bland ryggsäcksfolket att landet var ett tryggt land för ensamma kvinnor att resa i. Det är ett stort land, och naturligtvis är skillnaderna stora där som på andra ställen. Att ett så rikt land som USA inte förmår ta hand om de sina är fruktansvärt upprörande. Det skrämmer mig att utvecklingen hos oss kanske är på väg dit.
    Kram

    • Britta skriver:

      Gott Nytt År och tack för ditt långa och intressanta svar. Du skriver att det är lätt att tappa målet ur sikte, men att man inte ska ge upp. Ja, det är lätt att glömma bort att man kan bidra på olika sätt för att göra en insats. Det är något jag ska ha i åtanke under det här året.
      Kram!

  2. Jag skriver:

    Man får nog lov att påminnas så att man inte vänder sig för mycket inåt och funderar varför man inte känner sig som en bra människa trots allt. Det ena ger det andra, men någorlunda stabil måste man förstås vara för att orka ta in andras elände och kunna göra en liten insats.
    Kram

  3. gunnardeckare skriver:

    God fortsättning på det nya året! Visst känner man sig otillräcklig inför alla problem men man får tänka att man kan alltid göra något. Och inte ställa för stora krav på sig själv heller tänker jag.

    • Britta skriver:

      God fortsättning önskar jag dig också! Nej, man ska nog inte ställa för höga krav, men man önskar kanske att allt skulle kunna vara annorlunda.

  4. Annica skriver:

    Hej! Vet inte om du längre bloggar eller hur det är, kikar runt för att se om jag hittar gamla bekanta nu när jag gjort en ny liten vrå….:-)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s