Ytligheten tär på det inre…

Jag kan inte sätta fingret på det, och även om mitt liv är kort i jämförelse med tiden sedan alltings uppkomst – så har ändå saker och ting ändrat riktning under min livstid. Filmen Stepford wives har något med det hela att göra. Den handlar om ett perfekt litet samhälle någonstans i USA. Alla fruar ser perfekta ut och lagar de godaste middagarna till sina män – men något känns helt fel. Ytan som visas upp är perfekt, men stämmer bilden?

Den här tiden vi lever i – kindpussarnas och den sociala kompetensens tid. Strunt egentligen om man skulle gå omkring och ljuga en hel dag och dölja alla sina skavanker – huvudsaken är vad man förmedlar. Om man kan bygga upp sitt eget varumärke och bli något stort i andras ögon. Idag är vi varumärken, idag är det lyckliga livet inte bara liv i glättiga tidningsmagasin och program som Äntligen hemma, utan livet är det som vi publicerar på Facebook och bloggar. Man kan tjäna pengar på hur smart man hanterar sitt liv, bli en strateg, i karriären, i konsten att bygga en falsk ridå av perfektionism. För de där vanliga, ynkliga människorna som fanns förr, som visade känslor, gick i omatchade kläder och aldrig hade satt sin fot på ett gym är för fula för att visas upp idag. De stör helt enkelt bilden av perfektionismen.

Vad händer när ett lands varumärke krackelerar, när det som byggts upp och visionerna, drömmarna om det goda samhället bleknar bort? När kindpussen förvandlats till ett svek. När människorna i landet inte längre är vi och människorna i samhället inte längre känner igen sig i bilden av vi. Borde inte då bilden av vi ruskas om? Borde inte då bilden av vi även inkludera riktiga människor som aldrig blivit träningsfreaks eller missat chansen till färgveckorna på Colorama? Som aldrig anlitat en trädgårdsarkitekt eller vars största problem inte är ”att få livspussslet att gå ihop” och dessutom aldrig funderat över vilket vin som passar till respektive rätt när gästerna kommer på middag.

Ja, ytlighetens tomma innehåll tär och den som inte fått vetskap om att världen innanför bilden av det perfekta livet kanske tror att livet ska vara som i samhället Stepford.

Mitt perfekta liv är som färsk fisk. Den luktar, känns, är hal och måste göras upp, fjällas och filéas och sedan stekas i smör. Och ätas…

Annonser

Om Britta

Jag tycker om ord. Formulera ord. Skriva ned min tankar om livet. Det liv som jag aldrig helt kommer att förstå. Jag försöker bara göra det lite mera förståeligt. Genom att skriva. "I like words. Formulate words. Writing down my thoughts about life. The life that I never will completely understand. I just try to make it a little more understandable. By writing."
Det här inlägget postades i Livet och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Ytligheten tär på det inre…

  1. Inger Hansson skriver:

    Det viktiga är längre inte hur saker är utan hur de ger intryck av att vara. Det kommer aldrig att hålla i längden. Precis som ett hus inte kan bestå av enbart fasader måste också ett samhällsbygge ha en bärande konstruktion.

    Även om jag instagrammar, twittrar, bloggar och facebookar så vägrar jag att betrakta mig som ett personligt varumärke. Jag är människa. Varken mer eller mindre.

  2. Jag skriver:

    Så bra skrivet, Britta. Men jag har en känsla av att ytorna alltid har funnits, men kanske spridit sig till vidare kretsar p.g.a. sociala media? Det ligger en stor dubbelhet i att låtsas visa upp sitt liv öppet och att man ändå väljer passande bitar som blir lagom drama, lagom idyll och lagom tråcklande med livspusslet.

    Det goda samhället har mer än krackelerat och visionerna visat sig vara just ett svek. När mer än hälften av folk i vårt land tycker att det är okej att sköta sig själv och skita i andra, att vinsten är viktigare än omsorgen, att folk ju kan äta bullar om de saknar medel till bröd, så kan man undra vart vi är på väg och hur det kom sig att vi lät oss mutas så.

    • Britta skriver:

      Visst har ytor alltid funnits, det är också ett skydd man måste ha – till viss del. Men många saker har blivit så konstlade och att man inte riktigt platsar in om man inte är frisk och arbetsför. Samhället har blivit kallt och kritiskt. Vi och dom. Det känns inte bra. Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s