Gryningstimma…

Jag kunde egentligen ha blivit bagare – om jag bara kunnat baka:-) Klivit upp klockan tre varenda morgon och satt degen på jäsning. Faktum är att jag håller på att invänta att klockan blir ungefär fem så att jag kan börja störa grannarna lite med elvispen.

Jag har det fint här, men jag är ingen lägenhetsmänniska. Det måste vara mitt ursprung som säger mig att jag borde bo i en stuga ute på landsbygden, men sedan när jag tänker på saken en gång till – så vet jag vad det innebär – och slår alla sådana tankar ur hågen. Nej, jag är ingen lägenhetsmänniska; jag har aldrig drömt om att köpa en lägenhet och heller aldrig drömt om att ha en frodig balkong. Det enda jag någonsin velat är att kunna sätta mig ute på bron med en kopp kaffe och se ut över en äng och bara vara.

Igår hittade jag några foton från en tid när jag några år gammal. Pappa med hästen Pålle, Brännträsk och så slåttern, som man fick hjälpa till med på somrarna. Friheten att vara den man är och gå på den jord man äger…

IMAG0651

Annonser

Om Britta

Jag tycker om ord. Formulera ord. Skriva ned min tankar om livet. Det liv som jag aldrig helt kommer att förstå. Jag försöker bara göra det lite mera förståeligt. Genom att skriva. "I like words. Formulate words. Writing down my thoughts about life. The life that I never will completely understand. I just try to make it a little more understandable. By writing."
Det här inlägget postades i Okategoriserat och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Gryningstimma…

  1. Tant Otto skriver:

    Jag är heller ingen lägenhetsmänniska ..även om jag nu bor i en egen lya ..så är det inte min högsta önskan att bo just här. Det blev nu så ändå..jag som egentligen oxå vill bo i en liten stuga på landet där man har mer frihet att göra som man vill…

    Livet blir inte alltid som man vill…så nu finner jag mig i att det blev så här…jag har tak över huvudet och har det rätt mysigt trots allt..
    Hoppas att din deg nu är jäst och utbakad …kan känna doften av nybakat ända hit 🙂
    Ha en skön dag!

    • Britta skriver:

      Till syvende och sist blev det inget bakande, utan jag bryggde kaffe och tog med mig termos och mugg och gick ned till älven en stund. Visst kan man göra det mysigt i en lägenhet och det tar väl ett tag att bo i sig lite, så att man känner att det här är hemma.
      Hoppas du också har det bra! Här verkar det bli sol idag – härligt…

      • Tant Otto skriver:

        Åh ..här sitter jag i soffan min och äter havregrynsgröt med färska aprikoser och valnötter i…hm jag har ingen älv i närheten men en å..där är det inte så mysigt att sitta…
        Det tar tid att bo in sig och få till det som man vill…men jag trivs ändå med det lilla möblemang jag äger…ärvegods och fådda av nära och kära.

        Här skiner oxå solen så jag ska snart ge mig ut..kan inte sitta inne och uggla då det är sol och värme ute…får ta vara på sommaren på bästa sätt..den är ju så kort..

  2. Jag skriver:

    Jag antar att grannarna inte skulle bli så glada klockan fem heller, haha! Det är ju just det där med lägenhet och grannar. Jag bodde en period i lägenhet och värjde mig mot att skaffa hus, det var för mycket att göra och för mycket ansvar. Nu är det tvärtom, jag har svårt för att tänka mig att bo i lägenhet igen med grannar så tätt inpå. Men det blir kanske så, att ha både hus och torp med min onda kropp är för mycket. Här ute på torpet känner jag friheten, går varje morgon till fönstret i gästrummet och tittar ut över mitt rike, mitt enorma gröna rum.

    Att hjälpa till ute på fälten med höskörden det gjorde vi varje sommar hos farmor, ett äventyr i sig. Jag förstår att du saknar friheten.

    • Britta skriver:

      Det låter så härligt med torpet! Både hus och torp är nog för mycket, man ska hinna njuta också och inte bara underhålla och jobba med hus och hem. Det är märkligt, fastän nästan ingenting händer på landet (som det gör i stan) så har jag aldrig känt mig så levande som när jag bodde på landsbygden. Jag tror det är naturen som väcker oss till liv och får oss att skärpa sinnena. Kanske…

      • Jag skriver:

        Så är det nog, skärper sinnena gör naturen. Stillheten, frånvaron av artificiella ljud, känslan av att vara nära det ursprungliga gör nog att kroppen går ner i varv. Har man lugnet kan man också registrera på ett annat sätt. Man lägger märke till färger, former, dofter, ljud. Man ser hur en fjäril rör sig till skillnad från en annan, man hör suset i träden och lär sig tolka det, när regnet nalkas eller om vädret fortsätter vara soligt. Man lever med naturen i stället för att streta emot.

  3. Britta skriver:

    Kanske är det också därför du fotar så bra. Dina bilder har en extra dimension, det är mycket känsla i dem.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s