Min sorg har hunnit ifatt mig…

Det är drygt ett år sedan min syster dog. Jag väntar fortfarande på att hon ska ringa, fast jag vet att så är det inte. De är så många nu som gått över till andra sidan och man inser att – aldrig mera. Jag är inte vidare bra på det, fast jag vet att sorger är något som hör människan till. Det är svårt att uttrycka sorg. Det finns inga bra ord att förklara sorg med. De tunga orden som inte gör någon annan människa glad. Men, är det så vi måste vara? Göra varandra glada för att vi ska glömma sorgen? Är inte sorg en del i livet, i det som vi kallar livet…När allt är avskalat och vi bara är.

Utan hud och utan försvar. När sorgen hinner ifatt och inga ord finns kvar…

IMG_0141

Annonser

Om Britta

Jag tycker om ord. Formulera ord. Skriva ned min tankar om livet. Det liv som jag aldrig helt kommer att förstå. Jag försöker bara göra det lite mera förståeligt. Genom att skriva. "I like words. Formulate words. Writing down my thoughts about life. The life that I never will completely understand. I just try to make it a little more understandable. By writing."
Det här inlägget postades i Okategoriserat och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Min sorg har hunnit ifatt mig…

  1. suttecity skriver:

    Håller helt med dig. Denna veckan är det ett år sedan pappa dog och just detta – aldrig mer…. när det drabbar en så är det tufft. Känns som igår det hände samtidigt som att året har gått väldigt fort. Men att vänja sig vid att han inte finns där längre kommer ta sin runda tid.

    *Stryke/tröstkram*

    • Britta skriver:

      Styrkekram till dig också. Det är svårt när man inser att – aldrig mera. Fast jag tror ändå att man kommer att mötas igen, inte i det här livet, men efteråt. Kram!

  2. Jag skriver:

    Nej. Inte behöver vi göra varandra glada för att glömma sorgen. Jag minns ett par tillfällen när människor som känner mig väl har börjat prata om något helt annat just när jag behövde tala om det svåraste. Det kändes nästan som ett svek. Och även omvänt, jag minns en väninna som uttryckte att hon äntligen fick prata om det svåra, jag ställde frågor och lyssnade, alla andra bara undvek. Sorgen hör till livet, det är ju så, men nog behöver den få ta plats också och inte bara pulas undan och så är allt som vanligt igen. Det var kanske bra med sorgkläder och sorgband och annat förr, nu ska allt vara så rationellt och osynligt. För sorgen hinner ifatt en.
    Kram

    • Britta skriver:

      Det har jag också tänkt på att sorgebanden fyllde ett syfte. Det är inte lätt att helt kunna förstå hur en annan människa tänker eller känner sig. Att finnas till och lyssna när någon vill berätta är nog det viktigaste.
      Kram

  3. Tant Otto skriver:

    Hm..det är tufft då man inser att man aldrig mer ska ses…en ofantlig tomhetskänsla, tomrummet kan ju aldrig fyllas mer…saknaden, sorgen och tomheten skapar obalans…en obalans man inte vet hur man ska kunna balansera upp igen.
    Tiden läker inte alla sår…vissa få man ha med sig så länge man lever, fastän sorgen mattas av lite så finns den där hela tiden..den får man nog lära sig leva med.
    Min pappa kan inte ersättas av någon annan…
    Man sörjer olika och så får det vara ..jag är med min mamma och vi stöttar varandra trots att hon inte kan ge uttryck för sin sorg med ord…så tröstar vi ändå varandra..ordlöst tyst och innerligt av att vara tillsammans.
    Att sörja är inte enkelt…grät i tre månader varje dag …undrade hur mycket tårar det fanns..första dagen utan tårar var märklig…

    Tror aldrig man slutar sakna någon…och så länge man har dem i sitt minne så lever de i ens hjärta.

    kram

    • Britta skriver:

      Nej, tiden läker inte alla sår. Vissa sår lämnar ärr efter sig. När min pappa dog var det sorgligt, men ändå en befrielse att han slapp plågas längre eftersom han varit sjuk så många år. Det är nog tur att man kan gråta. Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s