Jag har det inom mig…

”Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången…”

Det är något som jag ständigt funderar på; tänker alla så eller är det stora flertalet nöjda med det de har just här och just nu? This is it. Hur kramar man ut det bästa i livet, får den där livskvaliteten som man så gärna vill ha – bilen, villan, barnen, frun, mannen, husvagnen, träningen, ”livspusslet”. Det är så härligt att ha ett livspussel att pyssla med. Helst ett 9 000-bitars. För att det ska räknas. No ordinary life. Och det får mig att tänka på vad det är egentligen att leva? Är det alltid i samvaron med andra människor eller kan man leva fullt ut ensam? Kan man uttrycka att några av de lyckligaste stunderna man haft i sitt liv har varit en upplevelse i totalt ensamhet, utan att verka alltför suspekt? Att den gången när jag satt på stranden med bara sol, sand och en blå himmel – fyllde mig med en sådan lycka att jag nästan inte kunde mäta den. Den var helt enkelt inte mätbar, men – fanns den då?

Jag kan bli otroligt less på mig själv, men aldrig uttråkad. Ibland skulle jag vilja att jag sprang bort så att jag slapp mig själv en stund – men, jag skulle inte vilja mista mig.

Och därför undrar jag – om lyckan är att tro att det finns något bortom bergen – eller om lyckan är att ha det perfekta livet och knappt få det att gå ihop.

 

Annonser

Om Britta

Jag tycker om ord. Formulera ord. Skriva ned min tankar om livet. Det liv som jag aldrig helt kommer att förstå. Jag försöker bara göra det lite mera förståeligt. Genom att skriva. "I like words. Formulate words. Writing down my thoughts about life. The life that I never will completely understand. I just try to make it a little more understandable. By writing."
Det här inlägget postades i Okategoriserat och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Jag har det inom mig…

  1. Jag skriver:

    Jag tror att livskvalitet är att trivas tillsammans med sig själv. Allt därutöver är bonus.

  2. arrami54 skriver:

    Kloka ord ovan! Hon har så rätt ”Jag” i orden, inre harmoni är den största lyckan, även om annat kan få en att ”tindra” lite extra!
    Passar på att tacka för livstecknet och kommentaren inne hos mig!

    Kram.

  3. kalebass skriver:

    Vad kan vara viktigare än ”jag”. Jag är faktiskt universums mitt! Alla intryck utifrån går in i mig!Utan mig finns inte tillvaron över huvudtaget.
    Kan vi inte uppskatta oss själva så är det nog omöjligt att uppskatta någon annan. Det blir bara att projicera egenskaperna på någon annan… Jaget är i grunden väldigt ensamt, vi söker hela tiden bekräftelse, och gärna beundran. Vi är ensamma men samtidigt ett flockdjur.
    Livet är ju inte alltid lätt, vi vet att vi ska dö, osv. Vi söker nog alla en mening någonstans bortom bergen…

  4. kyrkis skriver:

    Människan är ett flockdjur därför behöver vi ett sammanhang att leva i. Som en del av något större kan vi uppleva mening… sportsevenemang likväl som en konsert eller ett stort politiskt möte. Att kanta gatorna vid prinsessbröllop. Eller ett stort väckelsemöte.

    Men i ensamheten möter vi oss själva. Och om vi vågar Gud.

    • Britta skriver:

      Det krävs alltid mod. Att stå upp för något som man tror på är mod. Att våga gå ut från flocken är mod. Trygghet kan vara falsk ibland. Som att gömma sig i en flock för att det är bekvämt och lagom. Vi är alla ensamma. Man kan vara ensam bland människor också. Kanske skulle en tro på något större göra oss mindre ensamma…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s