Jag ska berätta en väl fördold hemlighet…

Jag skapade inte mig själv. Breaking news. Jag vet. Om jag hade haft en finger med i spelet hade jag förmodligen innan jag ens var påtänkt bestämt hur jag skulle se ut. Minst 1,80 lång. Gyllene hår. Smilgropar och långa ögonfransar. Och ett manligt attribut. Bara för säkerhets skulle. Som ett extra vapen. Ungefär. En hen innan hen fanns till. Men, så har jag ju alltid varit före min tid eller efter – det beror på hur man ser på saken. Jag är en Mise en Place – alla saker på sin plats – och det duger. Duger fint för mig. Det är endast andra människor som har problem med mig eftersom jag inte passar in i mallen. Hur kul vore det om alla feminina typer såg ut som pepparkaksgummor? Nej, jag är hälften stjärna och hälften gris. Hälften gubbe och hälften gumma. Hälften hjärta och hälften – smärta. Det finns inga former som kan omsluta mig. Och inte någon annan kvinnas heller…

Annonser

Om Britta

Jag tycker om ord. Formulera ord. Skriva ned min tankar om livet. Det liv som jag aldrig helt kommer att förstå. Jag försöker bara göra det lite mera förståeligt. Genom att skriva. "I like words. Formulate words. Writing down my thoughts about life. The life that I never will completely understand. I just try to make it a little more understandable. By writing."
Det här inlägget postades i Okategoriserat och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Jag ska berätta en väl fördold hemlighet…

  1. arrami54 skriver:

    Du behöver inga extra vapen, du är bra som du är! 😉

  2. Britta skriver:

    Tack! Ja, jag tycker också att jag får duga som jag är. Jag läste Sanna Lundell i AB och fick lite inspiration: http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/sannalundell/article20274905.ab. Det tar liksom aldrig slut den känsla som tjejer och kvinnor bär inombords om att inte duga, inte vara bra nog. Det gör mig lite sorgsen.

  3. Jag skriver:

    Visst är det sorgligt med alla dessa kroppsideal. Jag har t.ex. förstått att man numera en kort tid efter sin förlossning förväntas vara lika smal och i samma form som innan kroppen ”invaderades” av ett barn.

  4. Tant Otto skriver:

    Det är sannerligen inte lätt att leva med dessa konstiga ideal. Vet inte hur man ska kunna följa dessa redigerade kroppsideal som ändras hit och dit.
    Läste någonstans att det smala idealet kommer ifrån män som gillar män, homosexuella som gillar smala manskroppar. Modeskapare som har män som ideal.
    Jag fann denna information då jag gjorde en c uppsats om Megarexi ..män som tränar för mycket och som får anorexia. De vill ha större muskler och bli så stora som möjligt, övertränar tar kosttillskott och anabola för att nå dit de vill.
    Kvinnokroppar kan aldrig bli lika männens…vi har ju för sjutton olika kroppsuppbyggnad.
    Det är fullt normalt att kroppen ändras med tiden ..det är knappast möjligt att ha samma form hela livet..även om man skulle vilja att det var så.
    Man borde vara nöjd med sig själv och inte jämföra sig med andra och tro att man mår bättre av att vara annorlunda än den man är. Det är ångestladdat, sjävskänslan blir vacklande och man vet till slut inte vem man är och hur man ska leva för att må bra.
    Så det är inte konstigt att så många mår psykiskt dåligt.

    • Britta skriver:

      Ja, så är det – vi har olika fysiska förutsättningar. Vi är olika. Vi döms efter utsidan, men kvinnor blir också hårdare dömda än män, de har större krav att se bra ut än vad män har. Hemskt att det ska gå så långt som till ätstörningar, diverse ingrepp och annat.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s