Luciamorgon…

Luciadagen och jag har tittat på SVTs luciamorgon. Det är så många minnen med advent, Lucia och hela julhelgen. Jag har tänkt mycket på min pappa och min syster den här månaden, två av mina familjemedlemmar som inte längre finns här, fysiskt vill säga, för inom mig är de ständigt levande.

Såg en snutt på serien ”Hem till byn” som startade någon gång på 70-talet och som jag följde i vartenda avsnitt. Det var nog den serie jag älskade mest av alla. När jordbruken dog ut och familjen Persson flyttade från byn till en lägenhet högt uppe i ett hyreshus i Göteborg och Evert började arbeta som svetsare i en fabrik och man kunde se Lisa, frun, stå vid ett öppet fönster och titta ut över betongen, är en scen som jag inte glömmer. Jag led med barnen Persson och Evert och Lisa som inte längre var fria människor, utan fast i en lägenhet, långt ifrån det verkliga livet och jag kunde känna deras hemlängtan.

Hemlängtan kanske är ett ord som innehåller en mängd av saker och tillstånd. Hemlängtan kanske mest av allt är en sorgsen längtan över den tid som flytt som aldrig kommer tillbaka. När man förnimmer en speciell doft eller känner igen något inom sig som var  bra känns det som att komma hem igen.

Jag har återvänt till mig själv och rör mig fram och tillbaka över tiden och minns. Allt är så nära och samtidigt så långt ifrån. Mina glasklara minnen bär jag alltid med mig…

Annonser

Om Britta

Jag tycker om ord. Formulera ord. Skriva ned min tankar om livet. Det liv som jag aldrig helt kommer att förstå. Jag försöker bara göra det lite mera förståeligt. Genom att skriva. "I like words. Formulate words. Writing down my thoughts about life. The life that I never will completely understand. I just try to make it a little more understandable. By writing."
Det här inlägget postades i Okategoriserat. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Luciamorgon…

  1. Tant Otto skriver:

    Minns oxå den scenen..jag följde serien och människornas öden.
    Att flytta till stan är sannerligen inte enkelt..just den hemlängtan kan jag känna ..fastän jag är friare i den lilla vrå jag nu lever så lider jag av avsaknade till närheten till naturen.
    Just vid juletiden kommer känslorna än närmre en på något konstigt vis blir man närmre allt för julen är förknippad med massor med minnen..b åde bra och mindre bra.
    Ha en fin ljus luciadag..kram

  2. Suttecity skriver:

    Väl formulerat och sammanfattat tycker jag! Håller helt med dig. Kram och fin lucia/3:e advent

  3. gunnardeckare skriver:

    Jag har också följt den serien som är ett mäktigt tidsdokument tycker jag.Hemlängtan är vemod för mig. Som du skriver så gör sig minnena påminda i lucia- och juletid.

  4. kao skriver:

    Tyvärr missade jag den serien helt, men förstår nu att jag måste ha missat något.
    —–
    På luciadagen fick jag en mycket trevlig överraskning (min födelsedag). Veckan innan var full av bakslag. Inte minst att min trogna gamla tjockteve pajade (bildröret) och jag var utan teve ca 5 dagar. Men så kom min dotter och hennes kille med presenten: en PLATT-TEVE!!! Den kom verkligen lägligt. Det lustiga är att de hade köpt den redan ett par dagar innan tjock-teven pajade. Det kallas visst tajming…

    Sen bjöd de ut mej på en indisk restaurang 🙂

    När man mår som sämst finns det bara en väg – och det är UPPÅT. Det fick jag erfara på Luciadagen. Dessutom kom det, dagen innan, en oväntad summa pengar. Så nu lockar julen…

    Kao

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s