Jag kommer från en by som ligger långt från städer och människor. Egentligen är det den vackraste platsen jag vet. Det här var min tänkarsten när jag var liten. På den satt jag och filosoferade under tiden som jag tittade ut över ängen och sjön.
Bild får ej kopieras.
Livet är en resa. Jag reser ibland. Tittar mig nyfiket omkring. Punktlig. Allt det andra kan vara svårt. Hållplatserna. Trängseln. Intrycken. Jag återvänder ständigt till min sten. I tanken finns jag ofta där. Stenen finns kvar – om och om igen…
Mitt liv har gått upp och ned, som de flesta andras liv. Jag växte upp på landet i en stor familj. På landet har man tid att fundera över saker och ting och kanske har jag funderat alltför mycket, men att skriva har gett mig verktyget att se mitt liv på ett annat sätt. Jag arbetar med ord och jag tycker om ord. Formulera ord. Skriva ned min tankar om livet. Det liv som jag aldrig helt kommer att förstå. Jag försöker bara göra det lite mera förståeligt. Genom att skriva.
Brittas Betraktelser 
Underbart! Där vill jag också sitta och tänka…. 🙂
Det var en bra sten att sitta på och tänka. Kanske tänkte jag för mycket och gjorde för litet, men det var en bra hållplats i alla fall:-)
Stenen är en väldigt bra sten. Den är perfekt att sitta på. Minns du att det fanns flera hål med vatten i? Jag tror jag kan skymta dem på bilden. Mysiga vattenhål. De hör som till på något vis. Och mamma – du är alldeles, alldeles underbar du med! Jag älskar dig.
Hålen i stenen borrade pappa en gång för länge sedan med en stenborr. Jag kommer inte ihåg varför, men kanske hade han tänkt ta bort den?
Fina Malin. Älskar dig. Kram!